SAOL

publicerad: 2015  

korean

kore·­an [‑a´n] substantiv ~en ~er • mans­person från Korea

Singular
en korean	obestämd form
en koreans	obestämd form genitiv
koreanen	bestämd form
koreanens	bestämd form genitiv
Plural
koreaner	obestämd form
koreaners	obestämd form genitiv
koreanerna	bestämd form
koreanernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

korean koreanen koreaner

kore·an·en

substantiv

korea´n

● (mans)person från Nord- eller Syd­korea

nordkorean; sydkorean

○ i plur. ofta om personer från Nord- el. Syd­korea oavsett kön

belagt sedan 1843

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KOREAN kω1rea4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; äv. KOREANARE kω1rea4nare l. —302, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.

Ordformer

(korean 1843 osv. koreanare 1912)

Etymologi

[jfr t. koreaner, eng. corean, fr. coréen; till KOREA, namn på ett japanskt generalguvernement]

manlig invånare i Korea, man från Korea; i pl. om invånare i Korea utan hänsyn till kön. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, 1: 58. SvD(A) 1934, nr 211, s. 18. —

Till SAOB