SAOL
publicerad: 2015
korrespondens
kor·re·spond·ens
[‑en´s el. ‑aŋ´s]
substantiv
~en ~er 1 brevväxling; brevsamling2 förbindelse; motsvarighet, överensstämmelse – Nästan alla sammansättn. med korrespondens- hör till korrespondens 1.
| Singular | |
|---|---|
| en korrespondens | obestämd form |
| en korrespondens | obestämd form genitiv |
| korrespondensen | bestämd form |
| korrespondensens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| korrespondenser | obestämd form |
| korrespondensers | obestämd form genitiv |
| korrespondenserna | bestämd form |
| korrespondensernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
korrespondens
korrespondensen korrespondenser
kor·re·spond·ens·en
substantiv
[-den´s] 
el. [-daŋ´s]
el. [-daŋ´s]
1
(regelbunden) brevväxling
SYN.
brevväxling
affärskorrespondens
korrespondens (mellan några) (om någon/något/sats)
korrespondens (mellan några) (om någon)
korrespondens (mellan några) (om något)
korrespondens (mellan några) (om sats)
korrespondens (med någon) (om någon/något/sats)
korrespondens (med någon) (om någon)
korrespondens (med någon) (om något)
korrespondens (med någon) (om sats)
sköta sin korrespondens; studera per korrespondens; de förde en livlig korrespondens
○
äv. om breven
hennes korrespondens är utgiven i två tjocka volymer
belagt sedan 1626;
av franska correspondance med samma betydelse; till
korrespondera
2
överensstämmelse i vissa (intressanta) delar
korrespondens (mellan några)
korrespondens (med något)
det måste finnas korrespondens mellan ideologin och det praktiska handlandet
belagt sedan ca 1635
SAOB
publicerad: 1937
KORRESPONDENS kor1espondän4s, äv. -oŋ-, l. -daŋs (kårrespånndä´nns, o. (efter franskan) kårrespånngdánngs Dalin), r. l. m. l. f. ((†) n. RARP 4: 469 (1650), FoU 16: 197 (1712)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. KORRESPONDENTIE, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -dance (-dans) 1657—1903. -danz 1740. -dens (-dence) 1604 osv. -dents (-denz) 1603—1814. -dentie (-dencie) 1626 (: correspondentier, pl.)—1702 (: correspondencier, pl.))
Etymologi
[jfr t. korrespondenz, eng. correspondence, fr. correspondance; av ett icke anträffat mlat. correspondentia, vbalsbst. till correspondere (se KORRESPONDERA)]
I. motsvarighet.
1) (i sht i skriftspr.) förhållandet att svara emot ngt; motsvarighet, överensstämmelse, kongruens; enhetlighet. Schroderus Dict. 131 (c. 1635). (I en viss dikt saknas) all korrespondens mellan tittel och innehåll. Polyfem V. 14: 4 (1812). (Swedenborg) erhöll (gm andar) kunskap .. om den correspondens mellan det himmelska och jordiska, som (osv.). Anjou Kyrkoh. 72 (1842). SvD(A) 1933, nr 41, s. 4. — särsk. (†) konkret, om sak som noggrant motsvarar en annan, kopia. BrobgDomb. 9/5 1604. GullbgDomb. 3/5 1619.
2) (†) ömsesidigt (godt) förhållande (mellan personer, kårer, stater osv.); ofta med bestämning av adj. god o. d. SvTr. V. 1: 134 (1603). Att .. freden och dedh gode correspondentz medh wåre omliggiande grannar måtte .. långwarigh blifwa. RARP 4: 469 (1650). Serenius (1757; under close, adj.).
II. förbindelse (se d. o. 1 c, d).
1) (numera bl. tillf.) förbindelse, kommunikation (mellan personer l. sammanslutningar, stater o. d.); särsk. i sådana uttr. som pläga, hålla, uppehålla, hava korrespondens (med ngn) l. stå, komma l. sätta sig i korrespondens (med ngn); äv. bildl. Gustaf II Adolf 287 (1626). Fru Hellvig har satt sig i correspondens med mig. Tegnér (WB) 3: 413 (1820). Själf fäster Tegnér mycken vikt därvid, att skalden står i korrespondans med sin tid. Schwartz Tegnér 1 (1903). — särsk. (†) i fråga om kommunikationsmedel: omedelbar förbindelse mellan två l. flera färdlägenheter; äv. om vid dylik förbindelse gällande ”fri övergång”. Lundin NSthm 96 (1887; om ”fri övergång”). Därs. 97. Ramsay VägvFinl. 329 (1895).
2) [specialanv. av 1] förbindelse gm utväxling av meddelanden.
a) förbindelse gm skriftväxling, brevväxling; äv. konkretare, om samling av skrivelser l. brev, brevsamling; förr särsk. (i sht i pl.) om underrättelser från ombud l. (diplomatisk) agent. Stå i l. underhålla korrespondens (med ngn), förr äv. hålla l. hava korrespondens l. korrespondenser (med ngn). (Köpmännen hava) medh .. Bookhållerij och Correspondentier myckit .. til skaffa. Stiernman Com. 1: 945 (1626). RARP 4: 628 (1651: holla). Jag hade den tiden korrespondans med H:r Sekreteraren Vesterhof. HSH 1: 210 (c. 1750). Undervisning pr korrespondens. ProspHermodSprHandInst. 1900, s. 1. Hallström NNov. 87 (1912; konkret). — jfr HANDELS-, PRIVAT-, YRKES-, ÄMBETS-KORRESPONDENS m. fl. — särsk. handel. om handelskorrespondens. Wägner Norrt. 177 (1908). SDS 1937, nr 91, s. 17.
b) (i sht i fackspr.) korrespondensartikel. Strindberg RödaR 68 (1879). På korrespondenser om (mordet) .. har (journalisten) .. förtjänat minst femhundra kronor. Moberg Rosell 104 (1932).
c) (i sht i fackspr.) om förbindelse som avser utväxling av meddelanden gm telefon, telegraf l. radio. Edelcrantz Telegr. 89 (1796). SvD(B) 1926, nr 68, s. 2 (i fråga om radio). Beställning av rikssamtal kan vid inländsk korrespondens avse följande slag av samtal. RTKatal. 1937, 1: 17. — jfr RADIO-, SAM-, TELEFON-, TELEGRAF-KORRESPONDENS.
Ssgr: (jfr II 2 b) KORRESPONDENS-ARTIKEL. (i sht i fackspr.) till en tidning från dess korrespondent insänd artikel (innehållande reportage o. d.). KrigVAH 1836, s. 107. Sylwan ModPress. 27 (1906). —
(II 2 a) -BREV. (†) brev (se d. o. 3); i sht innehållande meddelande(n) från agent l. ombud. RP 1: 135 (1629). Biurman Brefst. 43 (1729). —
(II 2 a) -BYRÅ. (i fråga om ä. utländska förh.) byrå (se d. o. 3) med uppgift att från sina korrespondenter insamla nyhetsmaterial o. distribuera detta till tidningar o. d. Berger Ysaïl 117 (1905). Bjurman 3Statsm. 37 (1935; i Paris). —
(II 2 a) -INSTITUT. för undervisning per korrespondens. ProspSvKorrInst. 1907 (i titel). —
(II 2 a) -KORT, n. [jfr d. korrespondancekort, kortbrev, t. korrespondenzkarte, brevkort] i sht i privat korrespondens användt kort för kortare meddelanden, avsett att postbefordras inneslutet i kuvert. —
(II 1) -LINJE. (†) mil. förbindelselinje. RP 9: 457 (1642). Dahlberg Dagb. 90 (c. 1660; uppl. 1912). —
(I 1) -LÄRA, r. l. f. [jfr eng. doctrine of correspondence] (i fackspr.) om världsåskådning enligt vilken bestämda företeelser inom ett värklighetsområde motsvaras av bestämda företeelser inom ett annat; i sht om Swedenborgs lära om motsvarigheterna mellan den fysiska o. den andliga världen. JSvanberg PVetA 1814, s. 30. 2NF 27: 916 (1918; om Swedenborgs lära). IllRelH 471 (1924). —
-MEDEL, pl. (förr) till II 2 a: av kanslikollegiet handhavda pänningmedel avsedda för införskaffande av ”korrespondenser” från politiska agenter i utlandet. Schück VittA 2: 107 (i handl. fr. 1667). —
(II 2 a) -PÄNNINGAR, pl. (†) pänningar till postporto. FörordnPostw. c 1 b (1707). PH 6: 4422 (1756). —