SAOL

publicerad: 2015  

korrupt

kor·­rupt [‑rup´t] adjektiv; n. ~, ~a • fördärvad, van­ställd; korrumperad: ​en korrupt regim

Positiv
en korrupt + substantiv
ett korrupt + substantiv
den/det/de korrupta + substantiv
den korrupte + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de korruptare + substantiv
Superlativ
är korruptast
den/det/de korruptaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

korrupt neutrum korrupt, bestämd form och plural korrupta

kor·rupt

adjektiv

korrup´t

1 korrumperad

SE korrumpera 1

många länder styrs av korrupta regeringar

belagt sedan 1845; till korrumpera

2 van­ställd om text

de bevarade av­skrifterna av verket är svårt korrupta

belagt sedan 1678

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KORRUPT korup4t, adj. -are; n. o. adv. =.

Ordformer

(förr äv. skrivet co-)

Etymologi

[jfr t. korrupt, eng. corrupt; av lat. corruptus, fördärvad, p. pf. till corrumpere, fördärva (se KORRUMPERA). — Jfr ABRUPT]

1) (numera bl. i fackspr.) om ordform, textställe, språkligt uttryckssätt o. d.: fördärvad, förvanskad. VDAkt. 1678, nr 124. En .. korrupt .. text. Charpentier IeurSpr. 144 (1915).

2) (föga br.) moraliskt undermålig; särsk.: som låter muta sig, mutbar, besticklig; bestucken. Andersson (1845). Koch EmigrLand 53 (1910).

Till SAOB