SAOL
publicerad: 2015
kräsen
kräsen
adjektiv
kräset kräsna • som vill ha det bästa; nogräknad
Positiv | |
---|---|
en kräsen + substantiv | |
ett kräset + substantiv | |
den/det/de kräsna + substantiv | |
den kräsne + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de kräsnare + substantiv | |
Superlativ | |
är kräsnast | |
den/det/de kräsnaste + substantiv |
SO
publicerad: 2021
kräsen
kräset kräsna
kräs·en
adjektiv
●
svår att tillfredsställa om person, särsk. i fråga om mat
JFR
sparsmakad
kräsen (i/på något)
kräsen (i något)
kräsen (på något)
han är kräsen på/i maten; hon är inte kräsen av sig och bor gärna på vandrarhem
○
äv. i fråga om kultur eller dylikt
en kräsen publik
○
äv. om yttring av detta
en kräsen smak
belagt sedan 1705;
till fornsvenska kräsa 'förpläga', till fornsvenska kras 'läcker mat'
SAOB
publicerad: 1938
KRÄSEN krä3sen2, adj. -set; -sne, -sna; -snare. adv. KRÄSET.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. kræsen, nisl. kræsinn; till KRÅS, sbst.1; i senare tid torde ordet delvis bero på inflytande från danskan]
2) som är granntyckt o. nogräknad i fråga om mat (o. dryck), som blott tycker om mat tillagad på visst sätt l. vissa slags rätter o. d., grätten. Lidforss DQ 1: 66 (1888). De, som äro så föga kräsna, att de supa denaturerad sprit. NDA 1913, nr 301, s. 1. Hammarström Sportfiske 101 (1925; om fisk).
3) som ställer stora anspråk på ngt o. är svår att tillfredsställa (då det gäller att välja l. erkänna ngt), nogräknad o. kritisk, granntyckt, ömtålig, kinkig; om sak: som röjer l. uttrycker dylik egenskap; stundom med prep. på. Jagh hafwer något hördt och mycket mera läsit / Om Baden vthi Rom, tå thet war rikt och kräsit. Spegel ÖPar. 40 (1705). (Diktaren) är inte kräsen i ordvalet. Lundegård Prom. 2: 94 (1893). Hon (var) kräsen på folk. Hellberg FrödingM 49 (1925). Wiens kräsna musikkritik. SvD(A) 1930, nr 241, s. 9. Folk med kräsen smak. Därs. 1934, nr 25, s. 10.
Avledn.: KRÄSENHET, r. l. f.
3) till 3. Wexell Rol. 67 (1755). Bilder ur den enkla verkligheten .., med en idealisering som endast ligger i konstmedlens stränga kräsenhet och uppfattningens förandligande. 3SAH 24: 485 (1910). SvD(A) 1934, nr 265, s. 18.