SAOL
publicerad: 2015
krabat
krab·at
[‑a´t]
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ litet aktivt barn
| Singular | |
|---|---|
| en krabat | obestämd form |
| en krabats | obestämd form genitiv |
| krabaten | bestämd form |
| krabatens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| krabater | obestämd form |
| krabaters | obestämd form genitiv |
| krabaterna | bestämd form |
| krabaternas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på krabater i SO gav inga svar.
Menade du:
krabat
kiribatier
karburator
karbad
kransartär
krater
Menade du:
krabat
kiribatier
karburator
karbad
kransartär
krater
SAOB
publicerad: 1937
KRABAT kraba4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er; förr äv. KRABATER, m.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. krab- (cr-) c. 1620 osv. krabb- (cr-) c. 1635—1848. -at c. 1620 osv. -ater, sg. 1778)
1) (†) kroat. Någre och femtie krabater och tyske ryttare. OxBr. 8: 18 (1630). Bliberg Acerra 438 (1737).
2) (vard.) skojare, gynnare, skälm; numera nästan bl. i skämtsam anv.; förr äv.: lymmel, rackare; skurk, sälle. Visb. 1: 326 (c. 1620; bet. oviss). Drick för din flicka, du gamla krabat! Bellman 5: 296 (c. 1775). Du är en rolig krabat. Fahlcrantz Schiller Fiesko 26 (1821). Mannen .. är .. känd som en vild och supig krabat. Wetterbergh Sign. 70 (1843). ”Hvad har du understått dig, krabat,” han skrek. Runeberg 2: 60 (1848). Janson Lögn. 21 (1912). Vi ä' inte så'na där otrevliga krabater, som super sig fulla. Hultenberg Barbusse Eld. 1: 104 (1917). En liten krabat med oskyldigt utseende. DN(A) 1931, nr 42, s. 30. — särsk.
a) om djur. Lundgren MålAnt. 3: 62 (1873). Det är .. små starka krabater dessa bäcköringar. Hammarström Sportfiske 97 (1925).
b) (†) övergående i bet.: (feg) stackare, ynkrygg. Blanche Stockh. 72 (1845). Men ingen får vara en mes och krabat, / Munhjelte och stor blott i orden. Sander (o. Flodman) 172 (1871).
c) (†) rövare, ”snapphane”. 18 stycken krabbater eller Snapphanar. Osbeck Lah. 135 (1796). SKL (1848).