SAOL

publicerad: 2015  
kran
kran substantiv ~en ~ar lyft­kran; vatten­kran⟨vard.⟩ näsa​ – Alla sammansättn. med kran- hör till kran 1.
Singular
en kranobestämd form
en kransobestämd form genitiv
kranenbestämd form
kranensbestämd form genitiv
Plural
kranarobestämd form
kranarsobestämd form genitiv
kranarnabestämd form
kranarnasbestämd form genitiv

SO

Sökningen på kranars i SO gav inga svar.

Menade du:

krans  
ganasch  
karnis  
kramare  
granris  
kangas  

SAOB

Sökningen på kranars i SAOB gav inga svar.