SAOL

publicerad: 2015  
krokna
krokna [kro`kna] verb ~de ~t ⟨vard.⟩ bli krokig; tröttna
Finita former
kroknarpresens aktiv
kroknadepreteritum aktiv
kroknaimperativ aktiv
Infinita former
att kroknainfinitiv aktiv
har/hade kroknatsupinum aktiv
Presens particip
kroknande
Perfekt particip
en kroknad + substantiv
ett kroknat + substantiv
den/det/de kroknade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
krokna kroknade kroknat
verb
kro`kna
bli krokig
något kroknar
ryggen kroknade av an­strängningen
äv. bildligt sär­skilt sport tappa orken
någon kroknar
NN ledde länge men kroknade på sista kilometern
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska krokna
kroknakroknande

SAOB

publicerad: 1938  
KROKNA krω3kna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[avledn. av KROK 6]
bliva krokig; förr äv.: bliva bågformig l. buktig; jfr KROKIG 1. Helsingius (1587). De jemna orter krokna och blifwa ojemne (gm jordbävning). Hiärne 2Anl. 366 (1706). När borren blifva alltför långa, så krokna de af släggningen. Stål Byggn. 1: 223 (1834). (Han) slog honom .. två slag med bössan, så att .. bössan kroknade som en båge. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 398 (1868). 2SvKulturb. 1—2: 244 (1934). — särsk.
a) om kroppsdel; äv. om person; jfr KROKIG 1 b. Benen krokna. GlPred. 12: 3 (Bib. 1541). Mången kroknad, gråhårig gubbe. Geijerstam Hallin 252 (1887). Hennes rygg hade kroknat af mycket arbete vid strykbrädet. PT 1904, nr 24 A, s. 3.
b) (numera bl. i Finl., vard.) eg.: digna av trötthet; bliva trött, icke kunna hålla ut (längre), ”taga slut”. BrefKrigFinl. 62 (1808). Han arbetade .. käckt i början, men kroknade snart. Weste FörslSAOB (1823). En lycka är att jag och likaså Fredrika fått vara så friska hela denna tid, att man icke kroknar så lätt för alla små bekymmer. JLRuneberg (1857) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 149. Furuhjelm Männ. 304 (1932).
c) (i Finl., vard.) bliva redlös på grund av berusning, ”slockna”. Bisittaren, som festade det andra dygnet, .. sökte förgäfves efter en vrå, där han kunde få krokna i frid. Lindqvist Mamin Ural 188 (1904). Han .. kunde tömma 16 toddar utan att krokna. Nordmann BorgåBarn 163 (1906). jfr: Hvarje stackare, som kroknat af sig sjelf, besörja .. (poliserna) till säkert qvarter. Tavaststjerna Aho Folkl. 152 (1886).
Särsk. förb. (till b, c): KROKNA AV. (i Finl., vard.) En del af natten var jag på tu man hand med Runeberg, emedan värdarne kroknade af mot morgonen. GMWænerberg (1847) i FoU 16: 132.