SAOL

publicerad: 2015  

kroma

kroma verb ~de ~t • förkroma

Finita former
kromar	presens aktiv
kromas	presens passiv
kromade	preteritum aktiv
kromades	preteritum passiv
kroma	imperativ aktiv
Infinita former
att kroma	infinitiv aktiv
att kromas	infinitiv passiv
har/hade kromat	supinum aktiv
har/hade kromats	supinum passiv
Presens particip
kromande
Perfekt particip
en kromad + substantiv
ett kromat + substantiv
den/det/de kromade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kromat kromaten el. kromatet, plural kromater el. kromat

krom·at·en

substantiv

kroma´t

● salt av kromsyra särsk. anv. som färg­ämne

belagt sedan 1846; till krom

Till SO

SAOB

publicerad: 1938  

KROMAT kroma4t l. krå, äv. krω-, r.; best. -en; pl. -er (Berzelius osv.) l. = (Cleve KemHlex. (1883) osv.)

Ordformer

(förr äv. skrivet chrom-)

Etymologi

[jfr eng. o. fr. chromate; avledn. av KROM, sbst.1]

kem. kromsyrat salt. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 229. Starck Kemi 195 (1931). — jfr BARIUM-, BI-, BLY-, DIDYM-KROMAT m. fl.

Ssgr: KROMAT-GELATIN. tekn. o. fotogr. jfr KROM-GELATIN. 2NF (1911). —

-JON. kem. BonnierKL 6: 1393 (1925).

Till SAOB