SAOL

publicerad: 2015  
krossa
krossa verb ~de ~t 1 slå sönder, förinta2 ⟨vard.⟩ korsa, fara över: ​krossa Atlanten​ – Alla sammansättn. med kross- hör till krossa 1.
Finita former
krossarpresens aktiv
krossaspresens passiv
krossadepreteritum aktiv
krossadespreteritum passiv
krossaimperativ aktiv
Infinita former
att krossainfinitiv aktiv
att krossasinfinitiv passiv
har/hade krossatsupinum aktiv
har/hade krossatssupinum passiv
Presens particip
krossande
Perfekt particip
en krossad + substantiv
ett krossat + substantiv
den/det/de krossade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
krossa krossade krossat
verb
[krås`a]
1 ofta pass. el. perfekt particip om­vandla till fin­fördelad form genom att slå, stöta, mala, pressa el. klämma; särsk. med av­seende på något hårt (och sprött)
JFR bryta 3
krossning
någon/något krossar någon/något
någon krossar någon
någon krossar något
något krossar någon
något krossar något
krossa pepparn i en mortel; en krossad vitlöks­klyfta
○ ibland oönskat
han råkade krossa fönstret
○ äv. något ut­vidgat (helt) förstöra
båten krossades mot klipporna
○ äv. bildligt
de tyska arméerna krossade allt mot­stånd
krossa någons hjärta se hjärta
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska krossa; av lågtyska krossen med samma betydelse; ljud­härmande
2 var­dagligt, skämtsamt i vissa ut­tryck fara över hav
någon/något krossar något
någon krossar något
något krossar något
krossa Atlanten
belagt sedan 1903; av engelska cross 'korsa; fara över'; jfr ur­sprung till 1kors!!
krossakrossande
Till SO

SAOB