SAOL

publicerad: 2015  
kuban
kub·­an [‑a´n] substantiv ~en ~er • mans­person från Kuba
Singular
en kubanobestämd form
en kubansobestämd form genitiv
kubanenbestämd form
kubanensbestämd form genitiv
Plural
kubanerobestämd form
kubanersobestämd form genitiv
kubanernabestämd form
kubanernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kuban kubanen kubaner
kub·an·en
substantiv
kuba´n
● (mans)person från Kuba
○ i plur. ofta om personer från Kuba oavsett kön
belagt sedan 1879
Till SO

SAOB

publicerad: 1938  
KUBAN kuba4n l. kɯ-, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet cu-)
Etymologi
[jfr t. kubaner, eng. cuban, span. cubano; avledn. av önamnet KUBA]
man tillhörande befolkningen på Kuba, man från Kuba; särsk. i fråga om den vita befolkningen på ön; i pl. utan hänsyn till kön. NF 3: 666 (1879). Melander Långtur 160 (1896).
Till SAOB