SAOL
publicerad: 2015
kummel
1kummel
[kum´el]
substantiv
kumlet; pl. ~, best. pl. kumlen 1 hög av stenar; gravröse2 fast sjömärke av sten
| Singular | |
|---|---|
| ett kummel | obestämd form |
| ett kummels | obestämd form genitiv |
| kumlet | bestämd form |
| kumlets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kummel | obestämd form |
| kummels | obestämd form genitiv |
| kumlen | bestämd form |
| kumlens | bestämd form genitiv |
2kummel
[kum´el]
substantiv
~n kumlar • en fisk
| Singular | |
|---|---|
| en kummel | obestämd form |
| en kummels | obestämd form genitiv |
| kummeln | bestämd form |
| kummelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kumlar | obestämd form |
| kumlars | obestämd form genitiv |
| kumlarna | bestämd form |
| kumlarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på kumlet i SAOB gav inga svar.