SAOL

publicerad: 2015  
kurant
kur·­ant [‑an´t] adjektiv; n. ~, ~a 1 frisk och kry2 gångbar
Positiv
en kurant + substantiv
ett kurant + substantiv
den/det/de kuranta + substantiv
den kurante + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de kurantare + substantiv
Superlativ
är kurantast
den/det/de kurantaste + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kurant neutrum kurant, bestämd form och plural kuranta
kur·ant
adjektiv
kuran´t
1 efter­frågad och där­med lättsåld om handels­vara
kuranta varor
belagt sedan 1668; av franska courant 'löpande; gängse', till courir 'springa'; jfr ur­sprung till kontokurant, kurir
2 som an­vänds all­mänt mest om mynt el. språkligt ut­tryck
JFR gångbar, gängse
ordet "heders­knyffel" är inte sär­skilt kurant längre
belagt sedan 1661
3 frisk vanligen efter lättare sjukdom el. skada
han var inte riktigt kurant än; hon var äntligen kurant efter förkylningen
belagt sedan 1865
Till SO

SAOB