SAOL

publicerad: 2015  
kursare
kurs·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. kursarna • ⟨vard.⟩ kurs­deltagare; kurs­kamrat; ​till kurs 1
Singular
en kursareobestämd form
en kursaresobestämd form genitiv
kursarenbestämd form
kursarensbestämd form genitiv
Plural
kursareobestämd form
kursaresobestämd form genitiv
kursarnabestämd form
kursarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kursare kursaren, plural kursare, bestämd plural kursarna
kurs·ar·en
substantiv
kurs`are
● var­dagligt kurskamrat
SE kurs 1
någons kursare kursare till någon några är kursare
hon och några andra kursare brukade plugga till­sammans på biblioteket
belagt sedan 1842
Till SO

SAOB