SAOL
publicerad: 2015
kväda
kväda
verb
kvad, kvädit, kväden kvädet kvädna, pres. kväder • ⟨åld.⟩ dikta; sjunga; högtidligt framsäga
| Finita former | |
|---|---|
| kväder | presens aktiv |
| kväds (kvädes) | presens passiv |
| kvad | preteritum aktiv |
| kvads | preteritum passiv |
| kväd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att kväda | infinitiv aktiv |
| att kvädas | infinitiv passiv |
| har/hade kvädit | supinum aktiv |
| har/hade kvädits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kvädande | |
| Perfekt particip | |
| en kväden + substantiv | |
| ett kvädet + substantiv | |
| den/det/de kvädna + substantiv | |