SAOL
publicerad: 2015
kvadda
kvadda
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ krascha ett fordon; krossa, förstöra
Finita former | |
---|---|
kvaddar | presens aktiv |
kvaddas | presens passiv |
kvaddade | preteritum aktiv |
kvaddades | preteritum passiv |
kvadda | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kvadda | infinitiv aktiv |
att kvaddas | infinitiv passiv |
har/hade kvaddat | supinum aktiv |
har/hade kvaddats | supinum passiv |
Presens particip | |
kvaddande | |
Perfekt particip | |
en kvaddad + substantiv | |
ett kvaddat + substantiv | |
den/det/de kvaddade + substantiv |
SAOB
publicerad: 1938
KVADDAR l. KVADDOR, sbst. pl.
Ordformer
(skrivet q-. -ar c. 1645—c. 1730. -or c. 1645)
Etymologi
(†) fröbaljor, ärtskidor; jfr KUDDE 2 c. IErici Colerus 1: 99 (c. 1645). Broman Glys. 3: 79 (c. 1730).