SAOL
publicerad: 2015
kvadda
kvadda
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ krascha ett fordon; krossa, förstöra
| Finita former | |
|---|---|
| kvaddar | presens aktiv |
| kvaddas | presens passiv |
| kvaddade | preteritum aktiv |
| kvaddades | preteritum passiv |
| kvadda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att kvadda | infinitiv aktiv |
| att kvaddas | infinitiv passiv |
| har/hade kvaddat | supinum aktiv |
| har/hade kvaddats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kvaddande | |
| Perfekt particip | |
| en kvaddad + substantiv | |
| ett kvaddat + substantiv | |
| den/det/de kvaddade + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1938
KVADDAR l. KVADDOR, sbst. pl.
Ordformer
(skrivet q-. -ar c. 1645—c. 1730. -or c. 1645)
Etymologi
(†) fröbaljor, ärtskidor; jfr KUDDE 2 c. IErici Colerus 1: 99 (c. 1645). Broman Glys. 3: 79 (c. 1730).