SAOL

publicerad: 2015  
kvarleva
kvar|­leva substantiv ~n ‑levor • kvar­levor särsk. stoft av av­liden person
Singular
en kvarlevaobestämd form
en kvarlevasobestämd form genitiv
kvarlevanbestämd form
kvarlevansbestämd form genitiv
Plural
kvarlevorobestämd form
kvarlevorsobestämd form genitiv
kvarlevornabestämd form
kvarlevornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kvarleva kvarlevan kvarlevor
kvar|­lev·an
substantiv
kva`rleva
● något som blir kvar
JFR rest, återstod
kvarlevor (av/efter någon)
kvarlevor (av någon)
kvarlevor (efter någon)
en kvarleva (av något)
○ spec. vanligen plur. lämning av av­liden person i form av lik el. aska eller dylikt
○ äv. bildligt
han är en kvar­leva från gångna tider
de jordiska kvar­levorna sär­skilt i religiösa samman­hangden döda kroppentill skillnad från själen: man begravde de jordiska kvar­levorna av hertiginnan i familjegraven
belagt sedan 1635; till fornsvenska leva 'lämna'; jfr ur­sprung till leva, lämna
Till SO

SAOB