SAOL

publicerad: 2015  

kyss

kyss substantiv ~en ~ar

Singular
en kyss	obestämd form
en kyss	obestämd form genitiv
kyssen	bestämd form
kyssens	bestämd form genitiv
Plural
kyssar	obestämd form
kyssars	obestämd form genitiv
kyssarna	bestämd form
kyssarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kyss kyssen kyssar

kyss·en

substantiv

1 tryckning av läpparna mot någon annans läppar el. annan del av kroppen; som kärleks-, ömhets- el. vördnadsbetygelse

JFR puss 2

avskedskyss; godnattkyss; smällkyss

en het kyss; en blöt kyss; en kyss på munnen; en kyss på handen; hon över­öste honom med kyssar; de förenades i en passionerad kyss

○ äv. något ut­vidgat

slängkyss

belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska kus, till kyssa

2 var­dagligt hård stöt

hon fick sig en kyss av bommen

belagt sedan 1880

3 vanligen i sammansättn. liten rund karamell

chokladkyss; mintkyss

belagt sedan 1886

Till SO

SAOB

publicerad: 1939  

KYSS ɟys4, r. l. m. ((†) n. 1Kor. 16: 20 (NT 1526)); best. -en; pl. -ar (Schroderus Comenius 826 (1639) osv.) ((†) -er Fosz 51 (1621; i rim), 2Saml. 35: 222 (1662)).

Ordformer

(kiösz 1688. kuss 1526—1572. kyss 1587 osv.)

Etymologi

[fsv. kus, kos, m. o. n.; jfr d. kys, nor. kyss, isl. koss, t. kuss, feng. coss, eng. kiss; av omtvistat urspr. — Anm. Ordet har ombildats (med utbyte av u, o mot y) i anslutning till KYSSA]

1) om handlingen att trycka läpparna mot ngt (ss. ngns läppar l. kind l. hand l. annan kroppsdel l. ett föremål) antingen med erotisk innebörd l. bl. ss. vänskaps- l. vördnads- l. ödmjukhets- l. hövlighetsbetygelse; jfr PUSS. Ge ngn en kyss. Få en kyss. Röva, stjäla, ta en kyss från ngn. Trycka en kyss på ngns läppar, kind, panna. Kyss på mun(nen), kind(en), hand(en). Helser idher inbyrdes medh it hälogt kwss. Rom. 16: 16 (NT 1526). Sedan jag fådt frökens försäkran at få äga hennes vänskap, .. hvarom hon mig försäkrade med en kyss. Dahlberg Lefn. 22 (c. 1755; uppl. 1911). Kyssar älskar hvarje flicka, / Fast hon låtsar dem förakta. Runeberg (SVS) 1: 229 (1832). Bergman Patr. 130 (1928). — jfr AVSKEDS-, BRODERS-, FOT-, FÖRSONINGS-, GODNATT(S)-, HAND-, JUDAS-, SLUT-, TEATER-, VÄNSKAPS-KYSS m. fl. — särsk.

a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr. Kysz är kiärleeks bodh. Grubb 434 (1665). ”Skönt” — sa' Gustafva om kyssen i kyrkdörren. Holmström Sa' han 68 (1876).

b) om slängkyss; numera bl. elliptiskt för d. o. Humbla Landcr. 173 (1740). Slänga en kyss åt någon vacker flicka. Runeberg ESkr. 2: 324 (1857). — jfr SLÄNG-KYSS.

c) (i vitter stil; se dock slutet) i bildl. l. oeg. anv. (jfr 2); jfr KYSSA 1 j. Fuhrman Alm. 1668, s. 25. Mot Vestans kyss och dagens blick / En nyssfödd Ros sit sköte räckte. Kellgren 2: 215 (1782). Med kyss en våg mot stranden går. Wirsén Vis. 24 (1899). — särsk. (vard.) om häftigt slag l. stöt o. d. Landsm. 1: 619 (1880). Jag fick en kyss av skotblocket i vändningen och gick över bord. Siwertz Vatt. 48 (1925).

2) kok. om vissa slag av (i allm. rundade, toppformiga) småbröd; äv. om visst slags konfekt l. karamell. Wranér SkStug. 139 (1886; om karamell). Grafström Kond. 285 (1892). Högstedt KokB 561 (1920). — jfr NEGER-KYSS.

Ssgr, se KYSSA ssgr.

Till SAOB