SO
publicerad: 2021
lägga sig
lade lagt, presens lägger
lägg·er sig
verb
lägg`a sig 
1
placera sig i horisontell ställning mot underlaget
de lade sig raklånga på marken
○
spec.
gå till sängs
gå och lägga sig; hon lade sig tidigt den kvällen
○
äv. om icke-levande företeelser
isen har lagt sig
○
äv. bildligt, spec.
försätta sig i visst läge, viss situation eller dylikt
lägga sig i täten; lägga sig i bakhåll; lägga sig i träning
○
spec. äv.
frivilligt avstå från (vidare) kamp t.ex. av taktiska skäl; uppfattas som osportsligt
han lade sig mot klubbkamraten som därigenom vann hela tävlingen
lägga sig platt
se
platt
lägga sig på försvar
se
försvar
lägga sig som bomull kring hjärtat
ge stor tillfredsställelsedet var vinterns kallaste dag, och den varma glöggen lade sig som bomull kring hjärtat
lägga sig vinn om något
se
vinn
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken);
fornsvenska läggia sik
2
avsevärt minska i intensitet
JFR
stillna
något lägger sig
vinden har lagt sig; värken lade sig till sist
belagt sedan 1693