SAOL

publicerad: 2015  
läggning
lägg·­ning substantiv ~en ~ar till läggakaraktär, kynne
Singular
en läggningobestämd form
en läggningsobestämd form genitiv
läggningenbestämd form
läggningensbestämd form genitiv
Plural
läggningarobestämd form
läggningarsobestämd form genitiv
läggningarnabestämd form
läggningarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
läggning läggningen läggningar
lägg·ning·en
substantiv
lägg`ning
inre personliga egenskaper som styr handlandet
hennes sexuella läggning; han har en något nervös läggning; hon är en­vis till sin läggning
äv. om an­lag el. fallenhet
han har läggning för köpenskap
belagt sedan 1889; till lägga i bet. 'ut­forma, gestalta'

SAOB

publicerad: 1941  
LÄGGNING läg3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(leg- 15581629. legg- 1529. läg- (-æ-) 15251647. lägg- 1643 osv.)
Etymologi
[jfr fsv. a-, af-, nidher-lägning m. fl., d. lægning]
vbalsbst. till LÄGGA. — särsk.
1) (utom i a, b o. c mera tillf.) motsv. LÄGGA I 1 b: handling(en) att lägga ngt, läggande. Johansson Noraskog 2: 330 (i handl. fr. 1590). MeddSlöjdF 1896, s. 44. jfr ASFALT-, BETONG-LÄGGNING. särsk.
a) (i vissa trakter) motsv. LÄGGA I 1 b η. Maskiner för sättning eller läggning af potatis. TT 1899, M. s. 56.
b) fisk. motsv. LÄGGA I 1 b λ α'. För läggningen av skötarne behövas bl. a. allehanda flytkroppar och sänken med tillhörande linor. Arwidsson Strömm. 14 (1913). Därs. 25. särsk. konkret.
α) komplex av utsatta nät o. d. En läggning .. om tre sköt. Landsm. 1926, s. 20.
β) (†) ställe där fiskare lägger ut nät o. d. Siötströmingen (fångas) på vissa rum, grund och Läggningar. Broman Glys. 3: 641 (c. 1740).
c) motsv. LÄGGA I 1 b μ. Hårets läggning var mindre kostsam att härma sedan fontangen blifvit aflyst. Strindberg SvÖ 3: 199 (1890). jfr HÅR-LÄGGNING.
2) motsv. LÄGGA I 9 a. De förhållanden, i hvilka olika djurs ägg försättas vid läggningen, äro ganska omvexlande. Thorell Zool. 1: 304 (1860). — jfr ROM-, ÄGG-LÄGGNING.
3) motsv. LÄGGA 12; nästan bl. (jfr dock slutet) ss. senare led i ssgr; se BANK-, BATTERI-LÄGGNING. — särsk. (i fackspr.) motsv. LÄGGA 12 c. HbTrädg. 1: 115 (1872). Vid (tjär-)dalens läggning deltager hela familjen .. i arbetet. ArkKem. II. 35: 17 (1907). (†) Humblegårdars Läggning och förbättring. Stiernman Riksd. 1030 (1643).
4) förhållande(t) att vara lagd så l. så o. d.
a) (numera knappast br.) motsv. LÄGGA I 15 a, om beskaffenhet l. anlag som ngn l. ngt har i fysiskt avseende; växt, figur, hållning, utseende o. d. Stoet har en god läggning, läggning att kunna springa starkt. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Se på det vackra lockiga hufvudet med den rundade, nästan qvinligt veka läggningen af kinderna. Munthe Nap. 66 (1885). Sundén (1886).
b) motsv. LÄGGA I 15 b: sinnesriktning, skaplynne, karaktär, håg, fallenhet o. d. Han hade .. för mycket realistisk läggning för att (osv.). 3SAH 4: 146 (1889). Blomstrands läggning synes företrädesvis hafva hänvisat honom till teoretiska värf. Paulson Minnestal 11 (1893, 1899). Gregorius' praktiska läggning visade sig även däri, att (osv.). Almquist VärldH II. 2: 495 (1931). jfr KARAKTÄRS-, SJÄLS-, SKALDE-LÄGGNING m. fl.
5) (†) motsv. LÄGGA 16 a: fastställande, avgörande, bestämmande; dom(slut). OPetri Tb. 89 (1525; uppl. 1929). Vtan tålffmähns dom och Legningh bleff han sackfellt. ÅngermDombRenov. 1629, fol. 4. AktsamlKungsådreinst. 177 (1685).