SAOL
publicerad: 2015
lårding
lård·ing
substantiv
~en • ⟨sjö.⟩ ett smäckert tåg
| Singular | |
|---|---|
| en lårding | obestämd form |
| en lårdings | obestämd form genitiv |
| lårdingen | bestämd form |
| lårdingens | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
publicerad: 1941
LÅRDING lå3rdiŋ2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. lord-)
Etymologi
[jfr d. lording; av holl. lording, motsv. nt. lurding, av nt. lurde, garn spunnet av gammalt tågvärk o. d. — Jfr LURENDREJA]
repslag. o. sjöt. smäckert tåg spunnet av två l. flera sammanslagna kabelgarn; vanl. koll. BoupptSthm 1687, s. 439 a. Det .. stående Tågvärket klädes .. med Lårding. Rajalin Skiepzb. 213 (1730). Hägg Flagga 58 (1937).