SO
publicerad: 2021
lösa
löste löst, presens löser
verb
lö`sa 
1
ge full rörelsefrihet genom att avlägsna bindande el. fängslande anordningar; med avseende på levande varelse el. föremål
lösgörande
lösa boskapen; de löste honom ur fångenskapen; lösa båten
○
äv. med avseende på det bindande eller dylikt
undanröja hindrande eller åtstramande verkan av
lösa knuten
○
äv. bildligt i fråga om frigörande från plikt, hämning etc.
hon löstes ur förtrollningen; hon löste honom från hans löfte
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen);
fornsvenska lösa; till
1lös!!
2
betala tillbaka (i förtid)
SE
lösen 1
någon löser något
någon löser någon (från något)
kostnaden för att lösa bolånet
○
spec. med avseende på person
de fick lösa honom från kontraktet
○
äv. försvagat
köpa
lösa biljett
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
3
något allmännare betydelse i kemitekniska sammanhang
blanda (ämne) i vätska så att en helt enhetlig blandning bildas och ämnet tycks försvinna, medan vätskan tycks oförändrad (utom ev. till färgen); mest med avseende på fasta ämnen men äv. gaser
JFR
eluera
någon löser något (i något)
koksalt löses lätt i vatten
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
4
genom tankearbete komma på svaret på problem eller dylikt
någon löser något
lösa gåtor; mysteriet är löst; lösa en ekvation
○
äv. med avseende på praktiska uppgifter
(finna metod att) komma till rätta med
de har inte lyckats lösa uppgiften att hitta en efterträdare till föreningens ordförande
○
spec. med avseende på konflikt och dylikt
lösa en tvist
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
lösalösande