SAOL
publicerad: 2015
lösge
lös|ge
el. åld. lös|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger • lösge ngn el. ge ngn lös
| Finita former | |
|---|---|
| lösger (lösgiver) | presens aktiv |
| lösges (lösgivs, lösgives) | presens passiv |
| lösgav | preteritum aktiv |
| lösgavs | preteritum passiv |
| lösge (lösgiv) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att lösge (lösgiva) | infinitiv aktiv |
| att lösges (lösgivas) | infinitiv passiv |
| har/hade lösgett (lösgivit) | supinum aktiv |
| har/hade lösgetts (lösgivits) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| lösgivande | |
| Perfekt particip | |
| en lösgiven + substantiv | |
| ett lösgivet + substantiv | |
| den/det/de lösgivna + substantiv | |
| den lösgivne + maskulint substantiv | |
SAOB
Sökningen på lösgivit i SAOB gav inga svar.