SAOL
publicerad: 2015
laborera
labor·era
verb
~de ~t • utföra naturvetenskapliga försök i laboratorium; experimentera; arbeta; jfr laboration
Finita former | |
---|---|
laborerar | presens aktiv |
laboreras | presens passiv |
laborerade | preteritum aktiv |
laborerades | preteritum passiv |
laborera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att laborera | infinitiv aktiv |
att laboreras | infinitiv passiv |
har/hade laborerat | supinum aktiv |
har/hade laborerats | supinum passiv |
Presens particip | |
laborerande | |
Perfekt particip | |
en laborerad + substantiv | |
ett laborerat + substantiv | |
den/det/de laborerade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
laborera
laborerade laborerat
verb
●
utföra laboration
någon laborerar (med något/att+verb)
någon laborerar (med något)
någon laborerar (med att+verb)
○
äv. bildligt
göra prov, experimentera
laborera med olika kryddor; man laborerade med olika former av kreditstöd; barn laborerar gärna med språket
belagt sedan 1780; 1887 i bildlig bemärkelse;
av lat. labora´re 'arbeta'
laboreralaborerande, laborering