SAOL
publicerad: 2015
lackmus
lack·mus
[lak´‑]
substantiv
~en • ett färgämne som används som syra-bas-indikator
Singular | |
---|---|
en lackmus | obestämd form |
en lackmus | obestämd form genitiv |
lackmusen | bestämd form |
lackmusens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
lackmus
lackmusen
lack·mus·en
substantiv
●
en blandning av rödvioletta färgämnen, som färgas röd av syror och blå av baser och används som indikator inom kemin
belagt sedan 1568;
av lågtyska lackmus, nederländska lakmoes med samma betydelse; efterledet är samma ord som
mos, förledet oklart
SAOB
publicerad: 1939
LACKMUS lak4mus, äv. 32 (la´ckmus Weste; làckmuss Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. (i bet.: olika slag av lackmus) -er.
Ordformer
(lach- 1584. lack- 1637 osv. lak- (lac-) 1568—1923. -mans 1637 (: Lackmans blått). -mos 1797—1872. -mus 1568 osv. lagmos Lindestolpe Färg. 94 (1720))
Etymologi
[jfr d. lakmus, nt. o. t. lackmus; av holl. lakmoes, le(e)kmoes; av leken, droppa (se LÄCKA, v.), o. moes, mos]
av vissa lavarter beredt blått (l. blåviolett) färgämne, numera användt i sht ss. reagensmedel för syror o. alkalier. HantvB I. 1: 367 (cit. fr. 1568). Lackmus .. begagnas .. till anstrykning af väggar och till pappersfärgning. Nisbeth 861 (1868). För att lättare särskilja .. (sura o. basiska) kroppar .. har man i färgämnet lackmus funnit ett känsligt hjelpmedel, i det syrorna .. förändra den blåa lackmuslösningen .. till röd, under det de lutaktiga förändra den röda lackmusfärgen till blå. Rosenberg OorgKemi 94 (1887).
Ssgr: LACKMUS-BLÅ. förr äv. substantiverat, = -BLÅTT. TullbSthm 16/4 1584. Marklin Illiger 78 (1818). —
-PAPPER. med lackmus färgat papper användt ss. reagensmedel för syror o. alkalier. VetAH 1800, s. 84. —
-ÖRT. [jfr t. lackmuskraut] (†) örten Crozophora tinctoria (Lin.) Juss. (Croton tinctorium Lin.), varav en blå färg erhålles som påminner om lackmus. Regnér Begr. 278 (1803). Weste (1807).