SAOB
publicerad: 1939
LADDA lad3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. LADD lad4, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er l. -or.
Ordformer
(ladd 1931 (: ladden, sg. best.). ladda c. 1895 osv.)
Etymologi
[sv. dial. ladd, ladda; jfr nor. dial. ladd]
(bygdemålsfärgat i Norrl.) ett slags sko l. pjäxa; i sht i pl. Det är ena fula laddor du ha' på fötterna. Molin ÅdalP 92 (c. 1895). Vikens gamla laddor, de sågo inte för fina ut minsann, snedgångna, nedkippade och uppsluppna både fram och bak. Men ofvanlädret höll och skaften likaså. SD 1915, nr 247, s. 10. Julpost 1937, s. 49. — särsk. (i fackspr.) om segelduksfodral avsedda att bäras utanpå skodonen vid skidlöpning. TurKal. 1927, s. 87. PåSkid. 1931, s. 74.