SAOL
publicerad: 2015
lagfara
lag|fara
verb
‑for, ‑farit, ‑faren ‑faret ‑farna, pres. ‑far • ge laga kraft åt
| Finita former | |
|---|---|
| lagfar | presens aktiv |
| lagfars (lagfares) | presens passiv |
| lagfor | preteritum aktiv |
| lagfors | preteritum passiv |
| lagfar | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att lagfara | infinitiv aktiv |
| att lagfaras | infinitiv passiv |
| har/hade lagfarit | supinum aktiv |
| har/hade lagfarits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| lagfarande | |
| Perfekt particip | |
| en lagfaren + substantiv | |
| ett lagfaret + substantiv | |
| den/det/de lagfarna + substantiv | |
| den lagfarne + maskulint substantiv | |
SAOB
Sökningen på lagfar i SAOB gav inga svar.