SAOL

publicerad: 2015  
lampa
lampa substantiv ~n lampor ​ – I sammansättn. lamp-.
Singular
en lampaobestämd form
en lampasobestämd form genitiv
lampanbestämd form
lampansbestämd form genitiv
Plural
lamporobestämd form
lamporsobestämd form genitiv
lampornabestämd form
lampornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
lampa lampan lampor
lamp·an
substantiv
lam`pa
● apparat för alstring av ljus genom förbränning el. (vanligen) med elektricitet; ofta om den aktiva ljus­källan jämte armatur
JFR belysningsarmatur, 1lykta 1
lamphållare; lampkupa; ficklampa; fotogenlampa; glödlampa; golvlampa
tända lampan; släcka lampan; en röd liten lampa på soff­bordet; skenet från lampan
○ i sammansättn. äv. om vissa an­ordningar för upphettning
blåslampa
låta flitens lampa lysa/brinna arbeta (vid lampsken) långt in på natteni slutet av uppsats­arbetet lät hon flitens lampa lysa för att hinna färdigt i tid
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska lampa; av lågtyska lampe med samma betydelse; av grek. lampas´ 'fackla', till lam´pein 'lysa'; jfr ur­sprung till lanterna
Till SO

SAOB