SAOL

publicerad: 2015  

lampett

lamp·­ett [‑et´] substantiv ~en ~er • ljus­hållare som är fäst vid vägg

Singular
en lampett	obestämd form
en lampetts	obestämd form genitiv
lampetten	bestämd form
lampettens	bestämd form genitiv
Plural
lampetter	obestämd form
lampetters	obestämd form genitiv
lampetterna	bestämd form
lampetternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

lampett lampetten lampetter

lamp·ett·en

substantiv

lampett´

● mindre lampa eller ljus­hållare som fästs vid vägg eller spegel

belagt sedan ca 1625; diminutiv till lampa

Till SO

SAOB

publicerad: 1939  

LAMPETT lampät4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(-et 1779—1788. -ett 1807 osv. -ette 1833—1848. -etter, pl. c. 1623 osv.)

Etymologi

[jfr d. lampet, nor. lampett, ävensom holl. lampet, oljekanna med lång pip, handkanna m. m.; möjl. av fr. lampette (som dock anträffats bl. ss. växtnamn, t. ex. i bet. gökblomma (se d. o. 1), ”göklysa”), dimin.-bildning till lampe (se LAMPA, sbst.1)]

1) (spegel l. plåt med) hållare l. ”arm” för ett l. flera ljus (l. lampor), avsedd att fästas vid en vägg o. d. Svarvaren Anders Turesson .. försåg bänkdörrarna (i slottskyrkan) med ”picklor och lampetter”. Fornv. 1931, s. 113 (c. 1623). AuktionsförtRArk. 1709. 8: st: Lampetter af Spegel glas och förgyld ram. HdlÅgerupArk. 1772. Ljusplåtar eller lampetter, försedda med reflektor. KatalLiljehStearLjusfabr. 1924, s. 24. — jfr MÄSSINGS-, SPEGEL-, VÄGG-LAMPETT m. fl.

2) [sannol. efter motsv. anv. i holl.] (†) handkanna. Ett tennhandfath medh Lampetten (dvs. med tillhörande ”lampett”). BoupptSthm 18/10 1659.

Ssgr (till 1): LAMPETT-ARM, r. l. m. BoupptVäxjö 1779. —

-SPEGEL. spegel som hör till en lampett; lampett med spegel, spegellampett. BoupptVäxjö 1815. Ett par på väggen hängande förgyllda lampettspeglar. TurÅ 1899, s. 138.

Till SAOB