SAOL

publicerad: 2015  

lapsus

laps·­us [lap´s‑] substantiv ~en ~ar • fel genom förbi­seende, fel­sägning, fel­skrivning

Singular
en lapsus	obestämd form
en lapsus	obestämd form genitiv
lapsusen	bestämd form
lapsusens	bestämd form genitiv
Plural
lapsusar	obestämd form
lapsusars	obestämd form genitiv
lapsusarna	bestämd form
lapsusarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

lapsus lapsusen lapsusar

laps·us·en

substantiv

lap´sus

● fel som beror på rent förbi­seende

SE ¹fel 2 JFR misstag, tabbe

genom en redaktionell lapsus kom artikeln inte in

belagt sedan 1841; av lat. la´psus 'glidande; snavande; fall'; jfr ur­sprung till lavin

Till SO

SAOB

publicerad: 1939  

LAPSUS lap4sus l. 32, r. l. m. (Almqvist GMim. 2: 165 (1842) osv.) ((†) n. GHT 1897, nr 279 A, s. 4, Därs. nr 302 B, s. 1); best. (knappast br.) -en (Östergren (1931)); pl. = (LoW (1911) osv.).

Etymologi

[liksom dan. o. t. lapsus av lat. lapsus, glidning, fall, misstag, förbiseende, till labi, glida, vackla, begå misstag (jfr LAVIN)]

fel l. misstag beroende på förbiseende l. vårdslöshet, slarvfel; i sht om felsägning l. felskrivning. Almqvist GMim. 2: 165 (1842). (Författarens påstående) är naturligtvis ett lapsus. GHT 1897, nr 302 B, s. 1. Grov lapsus av åklagaren i Söderbärkemålet. SvD(A) 1934, nr 74, s. 5. — Anm. Stundom användes det lat. uttr. lapsus calami, skrivfel. Schück (1854). Fornv. 1924, s. 222. Ngn gg förekommer det lat. uttr. lapsus linguæ, felsägning, missägning. Ekbohrn (1868). SvUppslB (1933).

Till SAOB