SAOL

publicerad: 2015  
legitimation
leg·­it·­im·­at·ion substantiv ~en ~er • till legitimera
Singular
en legitimationobestämd form
en legitimationsobestämd form genitiv
legitimationenbestämd form
legitimationensbestämd form genitiv
Plural
legitimationerobestämd form
legitimationersobestämd form genitiv
legitimationernabestämd form
legitimationernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
legitimation legitimationen legitimationer
leg·it·im·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 dokument som bevisar att man är den man upp­ger sig vara
SYN. id-kort, identitetskort
legitimationshandling; fotolegitimation
legitimation (av någon/något)
legitimation (av någon)
legitimation (av något)
visa legitimation; EU-passet gäller som legitimation
○ äv. om upp­visande av sådant dokument
kassörskan begärde legitimation
belagt sedan 1842; till legitim
2 behörighet att ut­öva viss (ansvars­full) verksamhet
läkarlegitimation; sjuksköterskelegitimation; lärarlegitimation
få legitimation som läkare
belagt sedan 1822
Till SO

SAOB

publicerad: 1939  
LEGITIMATION leg1itim1atʃω4n l. le1-, l. -ti1-, l. -aʃ- (leschitimatschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. legitimation, fr. légitimation vbalsbst. till LEGITIMERA]
1) motsv. LEGITIMERA 1: handling varigm ngt göres lagligt l. berättigat; äv. konkretare: laglig(t) berättigande l. behörighet (i visst avseende); förr ngn gg äv. bildl. K. M:tt .. hafwer låtit meddela bem:te Anders Stuartz Son sin nådige legitimation (till inträde på Riddarhuset). Stiernman Riksd. 1198 (1652). Sjelfve de vidrigt sinnades bemödande måste ofta bidraga til (missionsvärksamhetens) .. befrämjande och legitimation. Oldendorp 2: 77 (1788). Bolin Statsl. 2: 193 (1871). En teoretisk legitimation av den fascistiska staten. NordT 1931, s. 381.
2) motsv. LEGITIMERA 2 a. Inladhes aff D. Pastore een affskrifft på Klösterlasses Legitimation, emella[n] Johannem Secretarium och hans tilhollerska. UppsDP 15/9 1596 (bet. oviss). (De som prästvigas) moste wara ährlige, födde af ächta säng, uthan dhe förmå genom Ministerii intercession af Öfwerheetenes legitimation. KOF II. 2: 406 (c. 1655). Grimberg VärldH 6: 77 (1935).
3) motsv. LEGITIMERA 3. Vinna legitimation (med avs. på visst yrke), av vederbörlig myndighet erhålla lagligt berättigande (till utövande av visst yrke). Geijer I. 4: 159 (1822). Behörighet att utöva läkarkonsten tillkommer (bl. a.) .. den, som .. vunnit legitimation som läkare (legitimerad läkare). SFS 1915, s. 893.
4) motsv. LEGITIMERA 6; ofta konkret (jfr nedan).
a) motsv. LEGITIMERA 6 a; särsk. konkret, om handling (fullmakt l. dyl.) som styrker ngns behörighet i visst avseende. CivInstr. 333 (1661). (Han) har icke kunnat sända med mig någon rekommendation, något bref, någon legitimation. Almqvist TreFr. 1: 74 (1842). — särsk. jur. handling (fullmakt l. dyl.) som bevisar ngns behörighet att föra talan inför domstol. Schrevelius CivPr. 172 (1853). Kallenberg CivPr. 1: 566 (1922). — jfr SAK-LEGITIMATION.
b) motsv. LEGITIMERA 6 b; vanl. konkret: handling (identitetskort, pass l. dyl.) varigm ngns identitet styrkes. Dalin (1871). (Man) avkrävde .. (honom) legitimation (på börsen i New York). SvD(A) 1930. nr 217, s. 3.
Ssgr: LEGITIMATIONS-BEVIS. särsk. till 3, om skriftligt bevis att ngn erhållit legitimation för utövande av visst yrke. SFS 1900, nr 99, s. 4 (i fråga om läkaryrket). —
-HANDLING. särsk. till 4 b: identitetshandling. Döss o. Lannge V (1908). —
(4 b) -KORT, n. jfr -HANDLING. Lundegård Stormf. 159 (1893). —
-PAPPER.
1) jur. (skriftlig) handling rörande viss prestation (ss. åtagande att betala visst pänningbelopp) med förbehåll av utställaren (gäldenären) att få betrakta varje innehavare av handlingen ss. behörig (”legitimerad”) att mottaga den utfästa prestationen; jfr LEGITIMATION 1. Björling CivR 134 (1907). SvUppslB (1933).
2) till 4 b; jfr -HANDLING. Lundell (1893). Pass och andra legitimationspapper. Munsterhjelm Järvl. 26 (1925).
Till SAOB