SAOL

publicerad: 2015  

licentiat

lic·­enti·­at [‑en(t)sia´t] substantiv ~en ~er • person som av­lagt licentiat­examen

Singular
en licentiat	obestämd form
en licentiats	obestämd form genitiv
licentiaten	bestämd form
licentiatens	bestämd form genitiv
Plural
licentiater	obestämd form
licentiaters	obestämd form genitiv
licentiaterna	bestämd form
licentiaternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

licentiat licentiaten licentiater

lic·enti·at·en

substantiv

[lisensia´t] el. [lisentsia´t]

● ofta för­kortatlic. (titel för) person som av­lagt en högre akademisk examen som ut­gör ett steg på vägen till doktors­examen

JFR doktor 1, doktorand

licentiatexamen; licentiatuppsats

licentiat (i något)

filosofie licentiat; medicine licentiat

belagt sedan 1527; av medeltidslat. licentia´tus, till licentia´re 'med­dela tillåtelse (att före­läsa vid universitetet)'; till licens

Till SO

SAOB

publicerad: 1940  

LICENTIAT lisän1sia4t l. lis1en- l. li1sen-, äv. -tsi- (lisänntsiát Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. lizentiat, eng. licentiate, fr. licencié, span. licenciado; av mlat. licentiatus, eg.: (person) som (efter viss examen) av universitet erhållit tillstånd att meddela universitetsundervisning, predika l. utöva jurist- l. läkarpraktik, p. pf. av licentiare, ge tillstånd, av lat. licentia (se LICENS). — Jfr LICENTIERA, v.2]

1) person som vid universitet l. högskola erhållit viss högre lärdomsgrad; i fråga om nutida sv. förh.: person som (inom ngn fakultet) vid universitet l. högskola avlagt högsta examen, vilken berättigar till disputation. Filosofie, juris, medicine, teologie licentiat (förkortat fil., jur., med., teol. lic.). Her Cornelius Bogandtt, vtriusque juris licentiat. G1R 2: 262 (1527). Licentiater i Medicinska och Juridiska Faculteterna .. må, efter hemställan hos Cancelleren, till Doctorer promoveras. SFS 1852, nr 20, s. 41. — särsk. (†) i uttr. den heliga skrifts licentiat, licentiat i den heliga skrift, teologie licentiat. Schroderus Os. III. 1: 344 (1635). Därs. III. 2: 125.

2) (vard.) elliptiskt för: licentiatexamen. Läsa på, taga licentiaten. Schulthess (1885). Lindqvist Stud. 220 (1906).

Ssgr (till 1): A: LICENTIAT-AVHANDLING~020. vetenskaplig avhandling som inlämnas ss. specimen för licentiatexamen. DN 1894, nr 9115 A, s. 2. —

-BETYG. betyg över avlagd licentiatexamen. SFS 1891, nr 13, s. 10. —

-EXAMEN. (licentiat- 1836 osv. licentiats- 1768) Filosofie, juris, medicine, teologie licentiatexamen. Linné Bref I. 1: 98 (1768). SFS 1907, nr 93, s. 8. —

-KURS. lärokurs för licentiatexamen.

B (†): LICENTIATS-EXAMEN, se A.

Till SAOB