SAOL
Sökningen på linnetrasa i SAOL gav inga svar.
Menade du:
lönetrappa
lantraserna
linnets
bikinitrosa
lynetters
lantras
Menade du:
lönetrappa
lantraserna
linnets
bikinitrosa
lynetters
lantras
SO
publicerad: 2021
1trasa
trasan trasor
tras·an
substantiv
tra`sa 
1
sönderrivet tygstycke
linnetrasa
falla i trasor; kläderna var i trasor efter slagsmålet
○
äv. om liknande tygstycke för återanvändning
vanligen i sammansättn.
trasdocka; trastäcke
○
äv. om helt klädesplagg som är mycket slitet el. omodernt
klänningstrasa
hon gick jämt klädd i samma gamla trasa
○
äv. bildligt om helt utsliten person
människotrasa
han kände sig som en trasa efter allt nattvak
bli till sig i trasorna
bli väldigt entusiastisk
ha en trasa med i byken
vara inblandad (i betänklig verksamhet)han misstänktes ha haft en trasa med i byken i en smugglingsaffär
belagt sedan 1615;
sv. dial. trasa, trase; nord. ord, urspr. trol. 'ngt kluvet, slitet'; jfr ursprung till
trasig
2trasa
trasade trasat
verb
tra`sa
●
vanligen med partikelnsönder
riva (sönder) till trasor
trasa (sönder) något
klänningen trasades sönder i buskaget
○
äv. bildligt
förstöra något, ofta genom något slags sönderdelning
hans kropp trasades sönder vid olyckan; oron trasade sönder hennes nerver
belagt sedan 1847
trasatrasande
SAOB
publicerad: 1940
LINNE lin3e2, n.; best. -et; pl. (numera bl. i bet. 4) -n (Bennet Lin. Föret. 3 (1738) osv.) ((†) = (BoupptVäxjö 1822)).
Ordformer
(förr äv. linde, lindne, lijnne)
1) linnegarn, linnetråd; i uttr. som beteckna att ngt är tillvärkat av dylikt material, ävensom i ssgr. En bordduk av linne. Helsingius (1587; sannol. hithörande). Förklar. 15/5 1732, s. 3. Att urskilja om en väfnad är blandad af linne och bomull eller ej. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 351. Östergren (1931).
2) vävnad av lingarn, linnevävnad; äv. i utvidgad anv., om dylik vävnad som delvis består av hamp- l. bomullsgarn l. dyl. Schroderus Dict. 41 (c. 1635). Fijnt linne (göres) bäst i flandren. Risingh LandB 59 (1671). Svensson SkånFolkdr. 114 (1935). — jfr GOBELÄNG-, HALV-, HEL-LINNE m. fl.
3) (†) om stycke linneväv; linnetrasa l. dyl. Ångerm. quinnor .. läggia .. (barnen) mest i valmarsblöjor och inthet Linne. Bureus Suml. 24 (c. 1600) [möjl. elliptiskt för LINNE-BLÖJA]. Verelius 258 (1681). FörordnYppigh. 8/11 1731, s. B 2 b.
4) om av linneväv l. dyl. förfärdigade klädesplagg, i sht underkläder; numera nästan bl. om ett kvinnoplagg (vanl. av trikå, bomullstyg l. dyl. o. utan ärmar) som bäres närmast kroppen, damlinne (i bet. 2); äv. (numera knappast br.) om en omgång underkläder. (Sv.) Linne. (t.) Ein Chorrock. Florinus Voc. 36 (1695). Hvarken Linne eller Halsduk var hos de äldsta Sveriges invånare i bruk. VetAH 1757, s. 143. (”Pigor” i Jämtland hava) sydde axelremsor på linnen. NorrlS 1—6: 97 (1798). Om Söndagen .. (erhålla) fångarne .. rent linne och rena lakan. Oscar I Straff 46 (1840). Bergman LBrenn. 85 (1928). — jfr BAD-, BLAGGARNS-, BRODYR-, BRUD-, DAG-, DAM-, GÅNG-, LÄRFTS-, MANS-, NATT-, STÄRK-LINNE m. fl. — särsk.
a) i uttr. i blotta l. bara linnet l. dyl., iklädd endast (natt)linne l. (natt)skjorta (l. underkläder). Passagerarna räddade sig i blotta linnet (i referat av fartygsolycka). Weste (1807). Jag ut i bara linnet (springer). Fahlcrantz 7: 47 (c. 1830, 1866). HT 1892, s. 351.
b) (vard.) i uttr. icke äga l. ha linnet på kroppen l. dyl., vara fullkomligt utblottad (numera bl. om kvinna). Höpken 1: 166 (1740). Östergren (1931).
5) koll.: linnevaror; linneförråd; särsk. om till ett hushåll l. viss värksamhet l. dyl. hörande linnesaker l. linneplagg. Giästgifvare .. skola .. til the resandes behof vara försedde med nödige Sängkläder, Linne, Bordtyg och annat Husgeråd. GiästgOrdn. 1734, § 10. Linnet blifver .. rödagtigt i tvätten (i visst vatten). NorrlS 1—6: 56 (c. 1770). (Hon) räknade linne. Sjöberg Kvart. 205 (1924). Linnet (på slottet) förestås av linneförestånderskan. STSD 23/1 1938, Söndagsbil. s. 3. — jfr BAD-, BORDS-, SÄNG-LINNE m. fl.
6) (†) om av (stampad) linnelump framställt papper; äv. i uttr. stampat linne. Skaldinna hvar en rad, som på Ditt Linne står, / Så högt mitt alt betar, så diupt mitt hierta rörer (osv.). Brenner Dikt. 2: 158 (c. 1725). Bellman SkrNS 2: 68 (1777). Liljestråle PVetA 1784, s. 21 (: stampadt).
Ssgr (i allm. till 1): A: LINN-GARN, -HATT, -KLUT, -KLÄDE, -KLÄDER, -LAPP, -STRUMPA, -SÖM, -TRÅD, se B. —
-TYG, se d. o. —
-VÄV, -VÄVARE, -VÄVERI, -VÄVERSKA, se B.
-BINDA, r. l. f. i sht med. till förbindande av sår l. lindande av en sjuk lem l. dyl. Martin Bensj. 24 (1782). —
(2) -BLEKERI. (i fackspr.) inrättning l. lokal för (rening o.) blekning av linnevävnader. Berzelius Kemi 1: 513 (1817). —
(2) -BOTTEN. särsk. (i fackspr.) om botten (se d. o. II 1 b) i l. till rya, broderi o. d. Sylwan Ryor 59 (i handl. fr. 1555). —
-BULDAN. —
-FABRIK.
(2) -FÄRGERI. ReglSilkFärg. 1756, s. A 1 a. —
(5) -FÖRRÅD. —
(1, 2) -INDUSTRI. —
-KLUT. (linn- c. 1755. linne- 1624 osv.)
-KLÄDE. (linn- 1679—c. 1755. linne- 1526 osv. linnes- 1637) stycke linnetyg som användes till (apterats för) ngt visst ändamål; numera särsk. om linneduk använd ss. kvinnlig huvudbonad. Mark. 15: 46 (NT 1526). Svensson SkånFolkdr. 173 (1935). (†): Linne kläden, såsom lakan, dukar, handdukar med mera. Dahlman Reddej. 14 (1743). —
-KLÄDER, pl. (linn- 1741—1889. linne- 1603 osv.) särsk. (i sht förr) om underkläder. BoupptSthm 15/4 1603 (om underkläder). —
(2) -KNAPP, r. l. m. (i sht i fackspr.) knapp (se d. o. 2) bestående av en stomme (av papp, metall l. dyl.) överklädd med linneväv l. bomullsväv l. dyl. Freja 1873, s. 130. —
-KNYTNING. (i fackspr.) konkret, om ett slags linnespets; jfr KNYTA, v. 5 f. RP 9: 437 (1642). SD(L) 1909, nr 29 A, s. 4. —
-LITSKVARD. (-korn 1636. -quardh 1669) (†) ”litskvard” av linne. KlädkamRSthm 1636 A, s. 32 a. BoupptSthm 6/8 1669. —
(2) -LUMP, förr äv. -LUMPOR, pl. (-lump 1832 osv. -lumpor c. 1755) lump av linnetyg, särsk. använd för tillvärkning av papper. Ambrosiani DokumPprsbr. 37 (i handl. fr. c. 1755). —
(2) -MANUFAKTUR. (numera mindre br.) linneindustri, linnetillvärkning. Celsius HushAlm. 1743, s. 33. NF 1: 36 (1875). —
-PERSEDEL. (i sht i ngt fackmässigt spr.) klädespersedel av linne; äv. om andra linnevaror; vanl. i pl.; jfr LINNE 4, 5. SamlFörfArméen 5: 159 (1799). —
-POMETKEN l. -POMETTER, pl. (†) ett slags prydnadsartiklar (till klädesplagg) av linnetråd. Huite Linne Pometter. KlädkamRSthm 1653 A, fol. 12. 1. st. Linne Pumetkin. BoupptSthm 6/8 1669. —
(5) -SKÅP. särskilt avsett för förvaring av till ett hushåll l. dyl. hörande linnepersedlar, ss. kökslinne, sänglinne, borddukar o. d. Leopold 2: 286 (1800, 1815). —
(1, 2) -SLÖJD. (i fackspr.) om linberedning o. linnevävning, i sht ss. hemslöjd. Hülphers Norrl. 1: 33 (1771). —
-STRUMPA. (linn- 1713. linne- 1645 osv.) (förr) = LIN-STRUMPA. KlädkamRSthm 1645, s. 48 b. LandTullOrdn. 1756, s. 62. —
(4, 5) -SÖM, r. l. m. (linn- 1889. linne- 1788 osv.) linnesömnad. GT 1788, nr 99, s. 4. SFS 1906, nr 10, s. 49. —
(4, 5) -SÖMNAD. om handlingen l. värksamheten att sy linnepersedlar o. d. Engström Schallenfeld 42 (1865). —
-TRIPP. (-trijpp 1667. -tripp 1782) (†) ett slags linneplysch? 6 3/4 al(na)r swart lijnnetrijpp. BoupptSthm 15/11 1667. Sandels PVetA 1782, s. 65. —
(2) -TRYCKERI. inrättning för anbringande av färgade mönster på linneväv gm tryckning. Ringborg NorrköpKr. 5: 159 (cit. fr. 1750). —
-TYG, sbst.1 tyg av linne; förr äv. om stycke dylikt tyg (avsett för visst ändamål); förr möjl. äv. koll.: linnepersedlar, linneförråd. Fröken Christinas bröllopsklädnat, handhpeningar, knytning och linnetygh. RP 9: 440 (1642). Ambrosiani DokumPprsbr. 31 (i handl. fr. 1672). (En tröja med) ett uppslag av rött linnetyg. Svensson SkånFolkdr. 82 (1935). —
(5) -UTSTYRSEL~020. vanl. om förråd av olika slag av till ett hushåll behövliga linnepersedlar (som en kvinna medför i boet vid giftermål). KatalIndUtstSthm 1897, s. 22. —
-VÄV. (linn- 1815—1889. linne- 1743 osv.) väv av (enbart) lingarn. Dahlman Reddej. 199 (1743). jfr HALV-LINNEVÄV. —
(2) -VÄVARE. (linn- 1790—1828). linne- 1654 osv.) (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -VÄVERI. Stiernman Com. 2: 773 (1654). SvSlöjdFT 1930, Omsl. s. 16. —
(2) VÄVERI~102 l. 10104. (linn- 1815—1889. linne- 1654 osv.) (yrkesmässig) värksamhet att väva linnevaror; äv. konkret, om lokal för dylik värksamhet, linnefabrik. Stiernman Com. 2: 770 (1654). Uppl. 2: 251 (1906; om förh. 1621). —
(2) -VÄVERSKA. (linn- 1790—1828. linne- 1554—1885) (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -VÄVARE. KlädkamRSthm 1554 A, s. 64 b. —
(2) -VÄVNAD.
1) (yrkesmässig) värksamhet att väva linnevaror (o. bomullsvaror). Sundelius NorrköpMinne 121 (1798).
C: LINNES-KLÄDE, se B.