SAOL

publicerad: 2015  
lobb
lobb [låb´] substantiv ~en ~ar • hög boll över mot­ståndaren; t.ex. i tennis
Singular
en lobbobestämd form
en lobbsobestämd form genitiv
lobbenbestämd form
lobbensbestämd form genitiv
Plural
lobbarobestämd form
lobbarsobestämd form genitiv
lobbarnabestämd form
lobbarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
lobb lobben lobbar
lobb·en
substantiv
[låb´]
● spel av boll i en hög lyra (av­sedd att inte nås av mot­ståndaren) i de flesta boll­spel
en lobb (över någon)
en vacker lobb över den utrusande mål­vakten
○ äv. om den spelade bollen
en dödande lobb som slog ner strax innan­för bas­linjen
belagt sedan 1911; av engelska lob 'lobba; lobb', trol. urspr. 'hängande före­mål'
Till SO

SAOB

publicerad: 1941  
LOBB lob4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. lob, av ovisst urspr.]
idrott. i tennis: boll slagen i en hög båge (med nedslag inom planen men oåtkomlig för motståndare vid nätet). IdrB 9: 26 (1911).
Avledn.: LOBBA, v., -ning. idrott. i tennis: slå lobb(ar); äv. i uttr. lobba ngn, slå lobb(ar) mot ngn. I singlespel är det förmånligt att lobba motspelaren på hans backhand. IdrB 9: 26 (1911).
Till SAOB