SAOL

publicerad: 2015  
lugga
lugga verb ~de ~t dra ngn i håret
Finita former
luggarpresens aktiv
luggaspresens passiv
luggadepreteritum aktiv
luggadespreteritum passiv
luggaimperativ aktiv
Infinita former
att luggainfinitiv aktiv
att luggasinfinitiv passiv
har/hade luggatsupinum aktiv
har/hade luggatssupinum passiv
Presens particip
luggande
Perfekt particip
en luggad + substantiv
ett luggat + substantiv
den/det/de luggade + substantiv
lugga upp göra luggig
Infinita formeratt lugga uppinfinitiv aktivPresens participuppluggandePerfekt participen uppluggad + substantivett uppluggat + substantivden/det/de uppluggade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
lugga luggade luggat
verb
lugg`a
dra (någon) i håret vanligen som mildare, nu­mera sällan anv., bestraffning
någon luggar någon
förr kunde lärarna lugga och slå barnen
belagt sedan 1629
luggaluggande, luggning

SAOB