SAOL

publicerad: 2015  
lugna
lugna verb ~de ~t • göra ngn lugnare
Finita former
lugnarpresens aktiv
lugnaspresens passiv
lugnadepreteritum aktiv
lugnadespreteritum passiv
lugnaimperativ aktiv
Infinita former
att lugnainfinitiv aktiv
att lugnasinfinitiv passiv
har/hade lugnatsupinum aktiv
har/hade lugnatssupinum passiv
Presens particip
lugnande
Perfekt particip
en lugnad + substantiv
ett lugnat + substantiv
den/det/de lugnade + substantiv
lugna ner • göra ngn lugnare och ofta mindre arg
Infinita formeratt lugna nerinfinitiv aktivPresens participnerlugnandePerfekt participen nerlugnad + substantivett nerlugnat + substantivden/det/de nerlugnade + substantiv
lugna sig • bli lugnare och ofta mindre arg
Ordform(er)lugna sig
Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1941  
LUGNA luŋ3na2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 2) -or; förr äv. LUGNAD, r. l. m., l. LYGNA, f.
Ordformer
(lugna 1688—1920 (: lugnor, pl.). lungna 1747. — lognad 1698. lugnad 1728—1815. lygna 1706)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) lugna, f., vindstilla, lugn fläck på vatten, nor. logna, f., vindstilla, ävensom sv. dial. (Gotl.) lygnå, f., lugnt ställe på vattnet, nor. lygna, vindstilla (i sht på vattnet), färö. lygna, f., stilla fläck på vattnet; substantivering av LUGN (LYGN), adj., l. (alltid i formen lugnad) vbalsbst. till LUGNA (LYGNA), v.; i båda fallen med -u- ytterst från LUGN, sbst.]
1) (†) lugn (se LUGN, sbst. 1), vindstilla. Dahlstierna (SVS) 118 (1698). På stormen föllier lugna. ORudbeck d. y. Vitt. 90 (1719). Lind (1749).
2) lugn (se LUGN, sbst. 2), skydd; numera bl. (i vissa trakter): (ställe l. fläck med) lugnvatten. Fiskar gå och leeka / I Lugnan utmed Hwasz. Dahlstierna (SVS) 84 (1698). Jag .. hade mycken hugnad / Utaf mitt vinträds skygd och fikonlöfvens lugnad. Kolmodin QvSp. 2: 85 (1750). Framför dem grånade havet med blanka lugnor i lä om vita drivisflak. Siwertz Sel. 2: 124 (1920).
3) (†) lugn (se LUGN, sbst. 3), fred o. ro; fristad. At I .. i roolighetens lugna / Må länge nyttia och vähl sluuta edra dar. TRudeen Vitt. 229 (1691). Frese VerldslD 99 (1717, 1726). Misstro, längtan, agg ock smärta, / .. / Brydde ej vår sälla lugnad, / Frid och hugnad, Slogo der sit läger qvar. Nordenflycht Turt. 12 (1743).
4) (†) = LUGN, sbst. 4. LejonkDr. 127 (1688). Hiertatz lugnad fram af alt mit ansicht lyste. Kolmodin QvSp. 1: 355 (1732). Den rena samvets ro är en osäjlig hugnad, / .. / Hon är et säkert bo, der sinnet finner lugnad. Nordenflycht QT 1744, s. 22.
5) (lugnad) (†) förhållande(t) att bliva lugnad l. att komma i åtnjutande av lugn; lisa. Bergius Småsak. 8: 36 (1757). Til lugnad för dess själ, mer ropar hon och gråter. Bellman Gell. 72 (1793). För mitt sinnesqval kan lugnad finnas / Blott i förderfvande och i förstöring. JGOxenstierna 4: 297 (1815).
Till SAOB