SAOL

publicerad: 2015  
lummig
lumm·­ig adjektiv ~t ~a 1 yvig, löv­rik2 ⟨vard.⟩ lätt berusad
Positiv
en lummig + substantiv
ett lummigt + substantiv
den/det/de lummiga + substantiv
den lummige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de lummigare + substantiv
Superlativ
är lummigast
den/det/de lummigaste + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
lummig lummigt lummiga
lumm·ig
adjektiv
lumm`ig
1 som har rikt blad­verk
lummig försommar­grönska; röda stugor under lummiga björkar
belagt sedan 1618
2 lätt berusad
lummig (av något)
hon blev lite lummig av sherryn
belagt sedan 1928
Och lummig löv­lund står med björk och pilar
och ask och ek vid ladu­gård och stall. Evert Taube, Inbjudan till Bohus­län (i Ballader i Bohus­län, 1943)
Till SO

SAOB