SAOL

publicerad: 2015  

lurifax

luri·­fax [lu`r‑ el. ‑fak´s] substantiv ~en ~ar • skälm, filur

Singular
en lurifax	obestämd form
en lurifax	obestämd form genitiv
lurifaxen	bestämd form
lurifaxens	bestämd form genitiv
Plural
lurifaxar	obestämd form
lurifaxars	obestämd form genitiv
lurifaxarna	bestämd form
lurifaxarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

lurifax lurifaxen lurifaxar

luri·fax·en

substantiv

[lu`r-] äv. [lu´r-]

● var­dagligt lurig person

belagt sedan 1703; efter lågtyska lurfix 'ngn som lurar; spion'; ev. efter mönster av lat. art´ifex 'konstnär'

Till SO

SAOB

publicerad: 1941  

LURIFAX lɯ3ri~fak2s l. 40~1, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.

Ordformer

(lurifas c. 1730. lurifax (-faks) 1703 osv.)

Etymologi

[jfr dan. o. nor. lurifas, lurifaks; sannol. under inflytande av LURA, v.2, lånat av nt. lurfix, person som står på lur, spion; jfr holl. loerefas, lorenfas, leurefas; ordets senare led av ovisst urspr., möjl. en skämtsamt latiniserande bildning efter lat. artifex, konstnär]

(vard.) person som bedrager l. narrar andra, bedragare, filur, luver, skälm, skojare; ofta med försvagad bet. H:r Lurifax. Carl XII Bref 300 (1703; till Stenbock). Ni är en liten lurifax, kusin .. men ni får ändå inte veta något mer! Hedberg Sardou 118 (1866). GHT 1936, nr 63, s. 11.

Avledn. (vard., mindre br.): LURIFAXERI, n. bedrägeri, skoj, skälmstycke. HSH 9: 106 (c. 1800). Östergren (1932). —

LURIFAXIG, adj. bedräglig. Topelius 24: 218 (1857). Tamm AvlÄndAdj. 34 (1899).

Till SAOB