SAOL

publicerad: 2015  

lustrum

lustr·­um oböjligt substantiv • ⟨ngt åld.⟩ femårs­period: ​ett lustrum

Singular
ett lustrum	obestämd form
ett lustrums	obestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

lustrum ingen böjning, neutrum

lustr·um

substantiv

lus`trum

● mindre brukligt femårs­period

belagt sedan 1775; av lat. lu´strum 'reningsoffer vart femte år', till lava´re 'tvätta'

Till SO

SAOB

publicerad: 1941  

LUSTRUM lus4trum, n.; best. -ret; pl. -rer (Liljecrona RiksdKul. 399 (1840) osv.), stundom -ra (Rademine, Fennia XXXIX. 8: 195 (1917)).

Etymologi

[liksom t. lustrum, eng. lustrum, lustre, fr. lustre, av lat. lustrum (pl. -ra), reningsceremoni föranstaltad av de romerska censorerna vart femte år, period av fem år]

tidsperiod av fem år. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 53 (1775). Efter den långa arbetsdagen förunnades det honom att njuta ålderns vila endast ett lustrum. SvD(A) 1935, nr 171, s. 3. särsk. i oeg. anv., om mera obestämd tidsperiod; stundom felaktigt om decennium. När en gammal dame glömmer sina fyra lustra, (o.) kläder sig som en ung flicka. Rademine Knigge 2: 17 (1804). Må sextioåringen få möta lustrer av fortsatt lycklig verksamhet! SvD(A) 1933, nr 30, s. 7.

Till SAOB