SAOL

publicerad: 2015  

lyft

lyft substantiv ~et; pl. ~ • lyftande rörelse, höjning; bildl. av­görande fram­gång

Singular
ett lyft	obestämd form
ett lyfts	obestämd form genitiv
lyftet	bestämd form
lyftets	bestämd form genitiv
Plural
lyft	obestämd form
lyfts	obestämd form genitiv
lyften	bestämd form
lyftens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

lyft lyftet, plural lyft, bestämd plural lyften

lyft·en

substantiv

● lyftande rörelse

SE lyfta 1

tvåarmslyft

han lastade in tyngderna med ett enda lyft; de an­litade en flytt­firma för att få hjälp med tunga lyft

○ äv. bildligt ofta i sammansättn.

kunskapslyft; lönelyft

○ spec. var­dagligt av­görande fram­gång

upp­draget blev det stora lyftet för henne; de nya lokalerna har blivit ett lyft för före­taget

belagt sedan 1833; till lyfta

Till SO

SAOB

publicerad: 1941  

LYFT lyf4t, n. (Cnattingius 171 (1894) osv.), äv. r. l. m. l. f. (Ling As. 296 (1833), Wilhelm Tall. 61 (1919)); best. -et l. (ss. r. l. m. l. f.) -en; pl. (ss. n.) =.

Etymologi

[vbalsbst. till LYFTA, v.1 1]

1) lyftande, lyftning; i sht konkretare, om lyftande rörelse (l. var särskild sådan i en följd av dylika). Jätten är matt, ty den lyften var svår. Ling As. 296 (1833). Riggen (på bärgningsfartyget) konstruerad för 10 tons lyft. VFl. 1921, s. 42. IdrIMar. 1935, s. 55. jfr HÖG-LYFT.

2) tekn. konkret.

a) (†) om lyftvärk. En .. hydraulisk lyft. JernkA 1876, s. 403. TT 1877, s. 270.

b) på gasklocka: var särskild av de ringformiga delar som vid gasens påfyllning l. avlämning lyftas över varandra resp. skjutas in i varandra. Sthm 2: 365 (1897).

Till SAOB