SAOL

publicerad: 2015  

macka

macka substantiv ~n mackor • ⟨vard.⟩ smör­gås

Singular
en macka	obestämd form
en mackas	obestämd form genitiv
mackan	bestämd form
mackans	bestämd form genitiv
Plural
mackor	obestämd form
mackors	obestämd form genitiv
mackorna	bestämd form
mackornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

macka mackan mackor

mack·an

substantiv

mack`a

● var­dagligt smörgås

dubbelmacka; korvmacka

varma mackor; breda en macka; hon valde en macka med ägg och kaviar

○ äv. bildligt, sär­skilt var­dagligt fin (fot­bolls)passning

han serverade en delikat macka till NN, som blev helt fri

kasta macka kasta flata stenar så att de studsar på vattnetde gick ner till stranden och kastade macka

belagt sedan 1910; slangord av ovisst urspr.; ev. till sv. dial. macka 'arbeta; förfärdiga', samma ord som tyska machen 'göra'

Till SO

SAOB

publicerad: 1942  

MACKA mak3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.

Etymologi

[sv. dial. (Skåne) macka, magga; jfr d. makke; av nt. maken, göra (t. machen)]

(i vissa trakter, starkt vard.) i uttr. macka med ngt, syssla med ngt (obetydligt), pyssla med ngt. Det är rigtigt roligt att gå och macka med lite så'nt här. Hedenstierna Jönsson 120 (1894). Auerbach (1911).

Till SAOB