SAOL

publicerad: 2015  
magik
mag·­ik [magi´k] substantiv ~en • magi
Singular
en magikobestämd form
en magiksobestämd form genitiv
magikenbestämd form
magikensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på magik i SO gav inga svar.

Menade du:

magisk  
magiker  
manick  
magi  
magnifik  
makak  

SAOB

publicerad: 1942  
MAGIK magi4k, r.; best. -en.
Etymologi
[bildat till MAGI efter sådana ord som KOMIK, LYRIK, MYSTIK l. till MAGIKER o. MAGISK efter sådana ordgrupper som KOMIK: KOMIKER, KOMISK, LYRIK: LYRIKER, LYRISK osv.]
(nytt ord) magi. Att svärmiskt drömma om orientens magik. Wieselgren Paris Kim. 54 (1923). Böök ResSv. 146 (1924). — särsk. i allmännare anv.; jfr MAGI d. Vardag och vana ha icke lyckats skingra magiken kring .. (Mussolinis) person. Fogelqvist SöderkRom 185 (1924).
Till SAOB