SAOL

publicerad: 2015  

malign

mal·­ign [‑iŋ´n] adjektiv ~t ~a • ⟨med.⟩ elakartad: ​en malign svulst

Positiv
en malign + substantiv
ett malignt + substantiv
den/det/de maligna + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

malign malignt maligna

mal·ign

adjektiv

[-iŋ´n]

● som ut­vecklas på elak­artat sätt om sjukdomar, särsk. svulster

MOTSATS benign

malignt melanom

belagt sedan 1680; av lat. malig´nus med samma betydelse, till mal´us 'ond'; jfr ur­sprung till malis

Till SO

SAOB

publicerad: 1942  

MALIGN maliŋ4n, adj. -are. adv. -T.

Ordformer

(malign 1680 osv. maligne 1774—1818)

Etymologi

[jfr eng. malign, fr. malin, maligne; av lat. malignus, avledn. av malus, ond]

med. om sjukdom l. åkomma l. om förloppet av en sjukdom: som har en för hälsan l. livet hotande karaktär, elakartad; svårbotlig; numera nästan bl. om svulst. Een hitzig och malign feber. Spegel Dagb. 143 (1680). Elakartad syfilis eller malign syfilis. Almkvist Könssj. 150 (1924). En .. mycket malign tumör. Ahlbom Strålbeh. 116 (1939).

Ssg (med., †): MALIGNE-FEBER. elakartad febersjukdom. Martin PVetA 1763, s. 68. Om Maligne-Febers botande. SP 1792, nr 234, s. 4.

Avledn.: MALIGNITET, r. l. f. med. i fråga om sjukdom o. d.: egenskap(en) att vara elakartad l. malign. HdlCollMed. 3/1 1743. Sjukdomars malignitet. TLäk. 1834, s. 103. Kräftsjukd. 32 (1930).

Till SAOB