SAOL

publicerad: 2015  
mallig
mall·­ig adjektiv ~t ~a • ⟨vard.⟩ skrytsam
Positiv
en mallig + substantiv
ett malligt + substantiv
den/det/de malliga + substantiv
den mallige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de malligare + substantiv
Superlativ
är malligast
den/det/de malligaste + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
mallig malligt malliga
mall·ig
adjektiv
mall`ig
● var­dagligt som upp­träder med en känsla av att vara förmer än om­givningen på ett löjligt sätt
JFR struntviktig, överlägsen
mallig (för/över någon/något/att+verb/sats)
mallig (för någon)
mallig (för något)
mallig (för sats)
mallig (för att+verb)
mallig (över någon)
mallig (över något)
mallig (över sats)
mallig (över att+verb)
efter befordringen blev han lite mallig; hon var mallig över sin nya klänning
belagt sedan 1912; se ur­sprung till malla sig
Till SO

SAOB

publicerad: 1942  
MALLIG mal3ig2, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[avledn. av MALLE, sbst.2]
(starkt vard.)
1) (mindre br.) utmärkt, bra, trevlig. Landsm. XVIII. 8: 27 (1900; skolpojksuttryck fr. Uppsala). Det var ett malligt ämne (att skriva om). Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 53 (1920).
2) övermodig, överlägsen, dryg, ”viktig”; stursk; om sak: som vittnar om dylik egenskap; äv. (skämts.) i uttr. mallig i pipen. Koch Arb. 218 (1912). Nu har prästen blivit mallig i pipen, sade .. (målargesällerna) på sitt språk. Wägner Nyck. 229 (1921). Den ”malliga” tonen. SvD(A) 1931, nr 293, s. 8.
Avledn.: MALLIGHET, r. l. f. (starkt vard.) till 2. Carl Minns 67 (1931).
Till SAOB