SAOL

publicerad: 2015  
malström
mal|­ström substantiv ~men ~mar våldsam virvel­ström; ​till ström 2
Singular
en malströmobestämd form
en malströmsobestämd form genitiv
malströmmenbestämd form
malströmmensbestämd form genitiv
Plural
malströmmarobestämd form
malströmmarsobestämd form genitiv
malströmmarnabestämd form
malströmmarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
malström mal­strömmen mal­strömmar
mal|­strömm·en
substantiv
ma`lström
kraftig virvel­ström i trånga sund och dylikt
en malström (av några)
äv. bildligt
en mal­ström av tankar jagade runt i hjärnan
belagt sedan 1698; av nederländska maalstroom med samma betydelse, för­ledet trol. till malen 'röra sig; virvla'

SAOB

publicerad: 1942  
MALSTRÖM ma3l~ström2, r. l. m.; best. -strömmen ((†) -strömn Dahlstierna (SVS) 121 (1698)); pl. -strömmar.
Ordformer
(mahl- 1698. mal- 1729 osv. mar- (sannol. felaktigt) 1790, 1898)
Etymologi
[jfr ä. d. malestrøm, d. malstrøm, t. mahlstrom, eng. maelstrom; av holl. maalstroom; ordets första led av ovisst urspr.; senare leden identisk med STRÖM. Anm. Ordet anslutes vanl. till MALA; jfr MALA 5]
1) våldsam virvelrörelse i vattnet i trånga sund l. fjord- l. älvmynningar, framkallad av äbb o. flod, tidvattensström; äv. om liknande rörelse i vattendrag. Seen Segla wij nord om Mosköö där Mahl-strömn giääs. Dahlstierna (SVS) 121 (1698; sannol. att fatta ss. namn). Triewald Förel. 2: 91 (1729, 1736). Uti en rivier (dvs. flod) .. såg jag, huru Naturen i miniature formerade en vatnvirfvel eller mal-ström. Thunberg Resa 1: 189 (1788). Hedin Pol 1: 161 (1911).
2) i bildl. anv. av 1: sjudande virvel. (Bankens ledare) hafva fått så färska varningar af de missvisningar och malströmar, dem de böra vakta sig före. Posten 1769, s. 747. (Ärkebiskopen av Canterbury) uppmanar presterna att ställa sig midt i det lefvande lifvets malströmmar. AB 1889, nr 256, s. 2. Den malström, hvilken griper en passionerad spelare. Geijerstam KampKärlek 247 (1896). Det politiska livets malström. Almquist VärldH II. 2: 185 (1931).