SAOL
publicerad: 2015
malström
mal|ström
substantiv
~men ~mar • våldsam virvelström; till ström 2
Singular | |
---|---|
en malström | obestämd form |
en malströms | obestämd form genitiv |
malströmmen | bestämd form |
malströmmens | bestämd form genitiv |
Plural | |
malströmmar | obestämd form |
malströmmars | obestämd form genitiv |
malströmmarna | bestämd form |
malströmmarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
malström
malströmmen malströmmar
mal|strömm·en
substantiv
●
kraftig virvelström i trånga sund och dylikt
en malström (av några)
○
äv. bildligt
en malström av tankar jagade runt i hjärnan
belagt sedan 1698;
av nederländska maalstroom med samma betydelse, förledet trol. till malen 'röra sig; virvla'
SAOB
publicerad: 1942
MALSTRÖM ma3l~ström2, r. l. m.; best. -strömmen ((†) -strömn Dahlstierna (SVS) 121 (1698)); pl. -strömmar.
Ordformer
(mahl- 1698. mal- 1729 osv. mar- (sannol. felaktigt) 1790, 1898)
1) våldsam virvelrörelse i vattnet i trånga sund l. fjord- l. älvmynningar, framkallad av äbb o. flod, tidvattensström; äv. om liknande rörelse i vattendrag. Seen Segla wij nord om Mosköö där Mahl-strömn giääs. Dahlstierna (SVS) 121 (1698; sannol. att fatta ss. namn). Triewald Förel. 2: 91 (1729, 1736). Uti en rivier (dvs. flod) .. såg jag, huru Naturen i miniature formerade en vatnvirfvel eller mal-ström. Thunberg Resa 1: 189 (1788). Hedin Pol 1: 161 (1911).
2) i bildl. anv. av 1: sjudande virvel. (Bankens ledare) hafva fått så färska varningar af de missvisningar och malströmar, dem de böra vakta sig före. Posten 1769, s. 747. (Ärkebiskopen av Canterbury) uppmanar presterna att ställa sig midt i det lefvande lifvets malströmmar. AB 1889, nr 256, s. 2. Den malström, hvilken griper en passionerad spelare. Geijerstam KampKärlek 247 (1896). Det politiska livets malström. Almquist VärldH II. 2: 185 (1931).