SAOL

publicerad: 2015  
mandrill
mandr·­ill [‑il´] substantiv ~en ~er • en apa
Singular
en mandrillobestämd form
en mandrillsobestämd form genitiv
mandrillenbestämd form
mandrillensbestämd form genitiv
Plural
mandrillerobestämd form
mandrillersobestämd form genitiv
mandrillernabestämd form
mandrillernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
mandrill mandrillen mandriller
mandr·ill·en
substantiv
mandrill´
● en västafrikansk babian med blåa kinder och röd nos
belagt sedan 1806; av engelska mandrill med samma betydelse, till man 'människa' och drill 'typ av afrikansk babian'
Till SO

SAOB

publicerad: 1942  
MANDRILL mandril4, m.||ig. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av eng. mandrill, av man, människa (se MAN, sbst.2), o. drill (se DRILL, sbst.9)]
zool. den västafrikanska babianarten Mandrillus sphinx Lin. Gravander Buffon 2: 223 (1806). S. Maimon (Mandrillen) från Afrika, med kort svans, röd näsa och blått ansigte. Sundevall Zool. 24 (1835).
Ssgr (zool.): MANDRILL-HANNE. —
-HONA. —
-UNGE.
Till SAOB