SAOL
publicerad: 2015
maniker
man·ik·er
[ma´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ • manisk person
| Singular | |
|---|---|
| en maniker | obestämd form |
| en manikers | obestämd form genitiv |
| manikern | bestämd form |
| manikerns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| maniker | obestämd form |
| manikers | obestämd form genitiv |
| manikerna | bestämd form |
| manikernas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på manikern i SAOB gav inga svar.