SAOL

publicerad: 2015  

manometer

mano·­meter [‑me´ter] substantiv ~n manometrar • en typ av tryck­mätare

Singular
en manometer	obestämd form
en manometers	obestämd form genitiv
manometern	bestämd form
manometerns	bestämd form genitiv
Plural
manometrar	obestämd form
manometrars	obestämd form genitiv
manometrarna	bestämd form
manometrarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

manometer manometern manometrar

mano·metr·ar

substantiv

manome´ter

● ett instrument för mätning av gastryck

kvicksilvermanometer

belagt sedan 1731; bildn. till grek. manos´ 'tunn' och -meter

Till SO

SAOB

publicerad: 1942  

MANOMETER man1ωme4ter l. -no- l. -nå-, r.; best. -n; pl. -trar.

Etymologi

[jfr t. o. eng. manometer, fr. manomètre; av gr. μανός, gles, tunn, o. METER]

fys. o. tekn. instrument för uppmätning av trycket av gaser, ångor l. vätskor i slutna rum. Vassenius Alm. 1731, s. 31. LB 4: 125 (1904). (U-)Båtens djupläge registreras å manometrar. 2NF 30: 998 (1920). — jfr DIFFERENTIAL-, HÄVAR(E)-, KONTROLL-MANOMETER m. fl. — särsk. bildl.; jfr BAROMETER 2. Den manometer, på vilken det är möjligt att aväsa hyresmarknadens tryck, nämligen procenttalet lediga lägenheter, visar att (osv.). SvD(A) 1931, nr 96, s. 4.

Ssgr (i sht fys.): MANOMETER-LOGG. sjöt. logg som anger ett fartygs hastighet medelst en visare som ger utslag på en graderad, cirkelrund tavla (liksom på en manometer). Hägg PraktNav. 38 (1900). —

-RÖR. ett U-formigt, med en vätska fyllt glasrör tjänande ss. manometer. Fock 1Fys. 158 (1853). —

-SKALA, r. l. f.

Avledn. (i fackspr.): MANOMETRISK, adj. som hör till l. har avseende på osv. manometrar. JernkA 1835, s. 317.

Till SAOB