SAOL

publicerad: 2015  

marockan

marock·­an [‑a´n] substantiv ~en ~er • mans­person från Marocko

Singular
en marockan	obestämd form
en marockans	obestämd form genitiv
marockanen	bestämd form
marockanens	bestämd form genitiv
Plural
marockaner	obestämd form
marockaners	obestämd form genitiv
marockanerna	bestämd form
marockanernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

marockan marockanen marockaner

marock·an·en

substantiv

marocka´n

● (mans)person från Marocko

○ i plur. ofta om personer från Marocko oavsett kön

belagt sedan 1752

Till SO

SAOB

publicerad: 1943  

MAROCKAN mar1oka4n l. -åk- l. -ωk-, m.; best. -en; pl. -er; äv. MAROCKANARE mar1oka3nare2 osv. l. 10400, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.

Ordformer

(äv. -okk-, förr äv. -oc(c)-, -ok-. -an 1752 osv. -anare 1880—1936)

Etymologi

[avledn. av landsnamnet MAROCKO]

man tillhörande den inhemska befolkningen i Marocko; i pl. utan hänsyn till kön. De Foë RobCr. 28 (1752). Backman MännRas. 68 (1935). —

Till SAOB