SAOL

publicerad: 2015  

masturbation

masturb·­at·ion substantiv ~en ~er • till masturbera

Singular
en masturbation	obestämd form
en masturbations	obestämd form genitiv
masturbationen	bestämd form
masturbationens	bestämd form genitiv
Plural
masturbationer	obestämd form
masturbationers	obestämd form genitiv
masturbationerna	bestämd form
masturbationernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

masturbation masturbationen masturbationer

masturb·at·ion·en

substantiv

[-∫o´n]

● det att masturbera

SYN. onani

belagt sedan 1797; av lat. masturba´tio med samma betydelse; till masturbera

Till SO

SAOB

publicerad: 1943  

MASTURBATION mas1turbatʃω4n l. 01—, l. -aʃ-, förr äv. MANUSTUPRATION l. MASTUPRATION, r. l. f.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(manustupration 1797—1914. mastupration 1837. masturbation 1845 osv.)

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. masturbation, av lat. masturbatio (gen. -ōnis), avledn. av masturbari (se MASTURBERA). Med avs. på formen manustupration jfr eng. o. fr. manustupration, etymologiserande bildning efter lat. manus, hand, o. stupratio (gen. -ōnis), avledn. av stuprare, skända. Med avs. på formen mastupration jfr eng. mastupration]

med. självbefläckelse, onani. Calonius Bref 262 (1797). 3NF 13: 1006 (1930). —

Till SAOB