SAOL

publicerad: 2015  

maximera

max·­im·­era verb ~de ~t • bestämma övre gräns för; göra så stor som möjligt

Finita former
maximerar	presens aktiv
maximeras	presens passiv
maximerade	preteritum aktiv
maximerades	preteritum passiv
maximera	imperativ aktiv
Infinita former
att maximera	infinitiv aktiv
att maximeras	infinitiv passiv
har/hade maximerat	supinum aktiv
har/hade maximerats	supinum passiv
Presens particip
maximerande
Perfekt particip
en maximerad + substantiv
ett maximerat + substantiv
den/det/de maximerade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

maximera maximerade maximerat

verb

maxime´ra

● bestämma övre gränsen för

någon maximerar något (till tal)

den samman­lagda av­giften är maximerad till 200 kronor; hastigheten är maximerad till 70 km i timmen

○ äv. göra så stor som möjligt

MOTSATS minimera JFR maxa

någon maximerar något

de fick maximera in­satserna för att bli färdiga i tid

belagt sedan 1904

maximeramaximerande, maximering

Till SO

SAOB

publicerad: 1943  

MAXIMERA mak1sime4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.

Etymologi

[jfr t. maximiert, p. pf., maximierung, ävensom eng. maximize; av fr. maximer, till maximum (se MAXIMUM)]

1) (†) driva (ngt) till sin högsta höjd. SLorS 16: 224 (1899). Ekbohrn (1904).

2) (i sht i fackspr.) bestämma l. ansätta l. fastställa en högsta gräns för (ngt, i sht varupris o. d.); äv. med objektsväxling: fastställa maximipris för (en vara o. d.); äv. i uttr. maximera ett belopp till ett visst antal kronor, fastställa ett belopp till högst så l. så mycket. Ekbohrn (1904). Då någon för öfverpris tillhandlar sig maximerad vara i illojalt spekulationssyfte. SDS 1918, nr 112, s. 4. Den sedan kristiden bestående maximeringen av högre statstjänstemäns dyrtidstillägg. SvD(A) 1930, nr 204, s. 4.

Till SAOB